Det fanns en tid då lördagsmornar var något av det mysigaste som fanns.

 Helg: Det brukade börja med fredags-tacos, lite snacks och koppla av - HELA helgen framför sig. Sen kom då dagen man väntat på hela veckan: LÖRDAG! - Då man ibland fixade frukost på sängen till damen. Man kanske planerade en svamp-utflykts-lördag/söndag. Man hade lite löftesrikt kelande som växte sig starkt under dagen, och blev förstärkt av längtan efter "kvällsmyset". Lite fixande och trixande med hus och barnens saker. Extra omsorgsfullt lagad mat. Ett glas vin och familjeliv. Tröttheten efter veckans id sköljdes sakta bort av familjens närvaro. Dessa lördagsmornan har tyvärr flytt. Som väl är så verkar man som människa vara mer flexibel i verkligheten än vad man själv tror att man kan vara. Det finns idag mycket som är förändrat sen denna tid. När man som vi, är hemförlovade hela tiden, - så trodde jag i min naivitet att man altid hade "helg". Så långt ifrån verkligheten! - Det är alltid måndag eller tisdag. Alltid långt till avkoppling, mycket tid - men ingen ork att göra något och inga pengar att göra det för. 

Numer så startar varje lördag med lite frukost, (99% likadan alla dagar). Efter frukosten rastas hundarna, - sen kommer veckans fylla! - Det låter ju lite trevligt men det gäller att fylla medicindosetterna för kommande vecka. Så den fyllan kom minst sagt av sig. Varje lördagsmorgon så ska både min och Helenas dosett fyllas med värkmediciner, kolestrolsänkare, beta-blockerare, osv. Idag är detta vår vardag och jag tackar för det sjukvårdssytem som finns i Sverige. Utan medicinsubventioner och sjuksystemet hade varken jag eller Helena varit kvar i livet. Det var inte detta läge jag räknade med att hamna i när jag förr tänke på livet efter barnens utflytt och "vuxenlivet" med partnern. Drömmen var ju att dricka 17 - 23 cl vin till den goe´ helgmaten. Inte att som Helena ta: 23 läkarutskrivna tabletter dagligen, jag tar "bara" 17 st (+ 2 värkplåster/vecka). 

Lördagsnöjet - En normalisering av det onormala.

Som de flesta av Er vet så älskar jag att laga mat. Inte minst lite utöver det vanliga. - Nu har jag, som alltid vill ha ALLT tänkbart hemma (utifall-om-att...) "offrat" den översta hyllan i skafferiet till våra mediciner. Där kunde jag ha haft de indiska kryddorna vi fått av P3´a, de udda tingen jag hittat på orient livs. Lite torrvaror från asien, torkade trattkantareller, osv. Istället har jag byggt 3 stycken medicinlådor för våra viktigaste hjälpmedel: -medicinerna. Att kolla och beställa medicin i tid är betydligt större och viktigare än man kan tro. Helena går ju på konstant höga nivåer av morfin + paracetamol. Detta för att uthärda den enorma värk som kommer sig av alla metastaser i hennes rygg och bäcken. Jag har ju också värkmedicin samt hjärtmedicin. Utan att ta i så kan jag väl säga att utan dessa mediciner så vore det omänskligt att försöka leva. I våras så missade jag en beställning på värkmedicin till mig. 5 dagar utan en av värkmedicinerna gjorde mig till en grinig (värre än vanligt) gubbe med abstinensproblem och hysteriska värknivåer.

0.48 kvadratmeter med mediciner. - Inte roligt men ett måste.

Att jag delar medicinlåda med hundarna beror mest på pälsen.

Som väl är så finns det lite annat än bara sjukdom i våra liv också. Igår (fredag) så var jag och Helena och handlade lite på Almenäs köpstad i Nässjö. Både goda frukter, grönsaker och kött inhandlades. Jag har ju försökt att handla på lågfrekventa tider med tanke på covid-19, Helena har inte varit med i en enda affär sedan utbrottet av Corona. Så nu bröt hon isoleringen lite. Hon har väntat hemma eller i bilen medan jag skött hemhandlingen sedan skiftet jan/februari. Så nu fick jag se affärernas åtgärder och folks beteenden via hennes ögon. Hon reagerade på skyltar i butikerna om att hålla avstånd och att man i högtalarna ropade ut att avståndshålla. Sen såg hon också en kille som var lite överallt på Willys och torkade med desifisionsmedel på handtag osv. Givetvis så försöker både jag och Helena att hålla avstånd på bästa sätt. Helena var oerhört sugen på att äta asiatisk lunchbuffé. Så vi "råkade" hamna på Sunrice i Nässjö. Deras mat är suverän! Lite svensk-anpassad med snälla men oerhört vällagade och smakrika rätter. De har inte jättemånga rätter att välja på men allt är smakrikt och det är alltid rent och fräscht i lokaler och vid buffén. 100:- för så mycket fint käk = Fynd! (Förlåt vågen - Helena tvingade mig... det blev mycket mat och var väldigt gott).

Så härligt med lite godsaker på köksbänken.

Gubben (jag) har ju bestämt mig för att göra ett försök att tappa några kilos vikt. Jag försöker tänka på vad jag äter och röra på fläsket mer än normalt. Hundarna tittar förvånat när jag kommer med koppel och ska gå ut med "- igen"? Tyvärr är ju kroppen i uselt skick i startläget eller som det heter på utrikiska "baseline". Så jag får starta försiktigt och sakta höja upp till en högre nivå. Jag har faktiskt lurat flera olika personer i närmiljön. Förlåt! Jag blev utmanad av Helena att gå ner 5 kilo till jul. Jag har satt ett annat mål för mig själv och även tillsammans med min rehabkoordinator. Veckans schema så här långt:  

• Måndag  - hårdträning med hundarna i 60 minuter.
• Tisdag    - Rehab-Bassäng medelhårt 35 min.
• Onsdag  - Styrka ute 30 min
• Torsdag  - promenad hundar 35 min
• Fredag   - promenad hundar 35 min

Så här långt så har jag visat för mig själv att denna nivå håller kroppen hyfsat för. Visst har jag värk i framför allt mina atrosknän men det är det värt om jag på sikt kan väga mindre och belasta mina sura knän mindre med en onödig övervikt. - Fläsket brinner! Invägning sker på måndagar av mig själv. - Om jag inte gått ned nåt, första veckan, så beror det ju på att Helena tvingade* mig att äta den goa maten på Sunrice...