Ny väntan.

 Dags för en ny avstämning. Som jag tidigare berättat/skrivet om, så går våra liv i tre-månaders intervall. Var tredje månad är det avstämning med MR (Magnet-Röntgen), för att se vad som händer med metastaserna i Helenas rygg och bäcken. Om bromsmedicinen fungerar så är det oförändrat fullt av "sovande" sklerotiska metastaser. Om det däremot är nya metastaser eller förändringar hos de gamla - så måste behandlingen förändras. Helena går ju på en receptors-störande medicin nu. Hon får en spruta i vardera skinkan (intramuskulärt) var fjärde vecka. Tanken med denna medicin är att den ska vägra att ta upp östrogen. Så för att göra en liknelse med en segelbåt -  Det östrogen som kommer seglandes i Helenas kropp ska få segla fritt - Men inte få angöra någon hamn. Jag som är "lagom" knäpp i huvudet, blandat med AdHd får ju upp en del låttitlar och texter då jag skriver detta. - Rod Stewarts - I am sailing. Simon & Garfunkels - Like a bridge over trouble waters: textraden: .. Sail on silvergirl, - Sail on by...   

Utöver den uppföljningen av metastasernas utbredning som jag nämnt ovan, så testar man även med CT-scanning (datortomografi) var sjätte månad. Igår var det just ett sådant tillfälle. Så gårdagen var slitig och jobbig för Helena. Hon sover fortfarande nu på morgonen vilket är bra - så hon återhämtar sig efter energiuttaget igår. Vi har levt livet i kvartal i över 2 år nu. - Jodå man vänjer sig lite men samtidigt så vågar man inte slappna av helt för vi vet ju att plötsligt så kommer hennes cancer att förändra sig eller så slutar bromsmedicinen att göra verkan. Nästa steg är cellgifter. Helena hade en benhård inställning mot cellgifter när hon fick cancerbeskedet. Nu efter 819 med besked om spridd cancer så börjar hon mjukna lite. Hon vet att obehandlad så kommer cancerns utbredning att bli extrem, och troligtvis kommer det även att vara ett snabbt förlopp. Så jag och onkologläkaren fortsätter bearbeta Helena att inte vara så avig mot cellgifter. 

En inre fotografering i MagnetRöntgen-kameran.

Gårdagen ja... - Ibland så blir det mycke´....

09.15 Rehabbassängen för Helena m assistent *(jag), Nässjö. 35 min + dusch och ombyte.

10.50 MR i Oaklake (Eksjö). ca 55 min. Köpte kycklingmacka till H så hon fick i sig lite iaf.

12,20 H börjar dricka kontrastvätska. Jag smiter hem till hundarna och matar dom (pellets), mig (Findus färdigmat*) samt rastar av de fyrbenta och åker sen åter till Eksjö.

14.20 H CT-scan, den är ju ganska så snabb så åter mot civilisationen (Forserum) ca 14.40.

15.00 Helena krävde lite stöd för själen, så vi stannade på Biltema i Nässjö och köpte 2 kokta korvar med bröd åt henne. (Jag fick också, men behövde egentligen inte, det stödet). 

Detta kan tyckas vara en ganska så vanlig dag vad gäller tiden. Dock är det så att Helena har ju ganska så låg energinivå. Dels beroende på sin kropp och alla krämpor. Dels beroende på höga doser med medicin. Att sitta i en rullstol och vara "utlämnad" åt andra hela tiden, tar nog också lite av energin. Att hon dessutom har svårt att sova hela nätter pga värk så blir varje längre pass jobbigt då hon inte kan smita undan och vila. Idag ska hon få vila så mycket hon vill. 

Nu ska jag avslöja vad lilla gubben (jag) ska njuta av idag. Jag fick 1 kg fläskfärs av sonen Johan och hans sambo Nanna från Visingsögrisen .  Nu hade jag ett vitkålshuvud som behövde användas - Så jag fixade till en kålpudding. Jag vet att jag är lite knäpp men jag har en förkärlek för riktig husmanskost. Så idag ska det bli kålpudding efter mamma Berits recept, med hemodlad kokt potatis och egenfångade lingon till det. - McDonalds - släng dig i väggen! Helena som inte är så glad i kål ska få nåt annat på tallriken. Sen får hon stå ut kommande natt när jag "andas" ut doften av kålen....

Bara min !!!

4 härliga middagar i sina lådor.