Efter 2 månaders medveten krympning av gubbens omfång.

Jag försöker ju få gubbakroppen att fungera bättre. Ett steg är att gå ner i vikt. Ett annat att få lite bättre kondition. Starten på nyårsdagen visade 122 kg på vågen. Jag har satt ett mål på under 100 kg på nästa nyår. MEN! Sen kom en facebookgrupp, som heter köttkoma och började diskutera att gå ner i vikt kollektivt - Trots att vi älskar god mat. Där pratade man om att försöka jaga kilon fram till midsommaraftonen. Givetvis hängde jag på... Så istället för att ta ett år på mig att gå ner de första 22 kilo (för att hamna under 100), så blev det samma mål men på bara ett knappt halvår. OM jag klarar att komma under 100 till midsommar så ska jag plocka bort ytterligare 10 kg till nyår. - Så beroende på hur jag klarar "midsommarmålet" ska jag på nyår 2024 väga max 100 kg eller max 90.  

Efter vecka 9 av 25 så har jag nu gått ner 9.2 kg. Enligt plan skulle det ha varit 7.92 kilo ner på söndag (3/3). Så jag ligger före planeringen. Nu gäller det att fortsätta på samma väg. Ooooommmm jag lyckas hålla samma tempo så landar jag på 98.6 kilo på midsommaraftonen. Så nu måste jag nog börja träna... "Beach 2024" blir nog hyfsad, men "Beach 2025" kommer att bli grym! Jag ligger nu konstant mellan 6500 - 8200 steg/dag. Innan mitt nya vikariat på Nyhemsskolan och min "viktreduktions-resa" så hade jag mellan 2300 - 3000 steg/dag. Så det är inte bara maten som är ändrad på.

Imorgon är det en stor dag i huset. Jag ska borra ett nytt hål i bältet. Jag har nu gått ner ca 1½ storlek i midjemått. Det är vid sådana tillfällen man verkligen ser resultat svart på vitt. I torsdags var fritidsgruppen jag jobbar med, i skogen. Plötsligt kommer en personal och skrattar när hon ser mig. "- Vad har jag gjort nu?", frågar jag. "- Kolla in dina överdragsbyxor" säger hon. När jag tittar ner, så har dom glidit ner till knävecken... - Tur jag hade vanliga byxor under. Dags att fixa hängslen till överdragsbyxorna. Det är faktiskt skoj att det märks så mycket redan.

Äntligen lite hopp om vårvindar. Fotat i 

trädgården. Idag har jag börjat köpa 

upp fröer till årets odlingar.

En härlig tid väntar...

Grönsaker är nyttiga för fete-Peter. Här pak choy med ris,

 kryddig kycklinggryta sallad och tomat.

Rostade grönheter och kalkonköttbullar - 

ett gott och magert alternativ.

Tada! Tänk att det kan vara så lätt, roligt

och stimulerande att tappa i vikt.

4 trötta pälsklingar som får mycket motion när 

husse flänger runt, varv på varv i byn.

Vi lever, både i fest och vardag.

En nybakad å nybadad 2 x 28-åring.

Nu har vi åter landat i myllan som är bekant. Sista dagarna har varit intensiva, underbara men också jobbiga då energin inte riktigt räcker till - Hur mycket man än vill och njuter av "det lilla extra" så måste man orka med det också. I lördags fick vi förmånen att ha härlige Eddie, yngsta sonens Dansk/Svenska gårdshund. Jag ska vara ärlig och erkänna att just Dansk/Svensk gårdhund stog högt upp på listan när vi pratade om att ta in en ytterligare ras i kenneln. Nu ville livet annorlunda, men det är en härlig ras och Eddie är en fin förbild för rasen. Mycket energi, upptåg och bus i denna härliga kille. När dom hämtade hunden på lördagskvällen, frågade sonen om jag ville ha hjälp med gräsklippning. Svårt att tacka nej till detta då övre delen av trädgården varit ett katastrofområde med meterhögt gräs alltför länge. Denna ordspottande gubbe orkar inte längre med att klippa hela egendomen. Så på söndagsmorgonen kl 09.03 drogs det igång med klippare och röjare. Lill-Thore skulle egentligen sovit, men fick åka lite med pappa på armen. Sen hjälpte Thore farfar att förstå det roliga i tecknade effekter på monstertrucks, som kraschar. - Det gick så där... Go unge (Johan) som hjälpte oss med gräset #1.  

Yngste sonen och barnbarnet Thore.

Sonhustrun Nanna med härliga Eddie.

Yngste sonen Johan som (stackarn) blir mer å mer lik far.

Sen kom Malte på besök. Han heter egentligen Geishamors Unike Unikum, och är bror till Livia. Han är ju en av de 2 som klarade sig i "Livskraftskullen". Vi fick ge dom mjölkersättning varannan timme dygnet runt för att klara dom. Så för ett år sedan var det 1 ml-spruta med mat, man fick ge. Nu är det en ståtlig och fin kille som är dubbelt så stor som lillsyrran Livia... Go hund på besök #2.

Direkt efter Maltes besök så instruerades Helenas mellandotter lite, då hon skulle vara med hundarna när vi var på rymmen. Sen lyfte vi med Chryslern mot Hok. Inte speciellt långt iväg, men ändå så långt borta från vår inövade vardag. Jag var på Hooks herrgård nån gång 84-85 och gjorde något litet halvdags plåtarbete på något tak. Döm av min förvåning när jag inser att det vuxit ut del, efter del, på anläggningen.  Hooks herrgard  är ju känt för sin fina golfbana. Den ligger åtskild från herrgården. Jag gillade att det i Corona tider, inte var så mycket folk. Både jag, men främst Helena, är ju i riskzonen för covid-19. Nu var det bara herrgårdens gäster som åt i restaurangen. Just nu är behandlingarna inställda pga covid-19. De som leker med små vita bollar och klubba, har egen matservering i ett helt annat hus. Man hade också diffrentierat mattider, både på kvällen och morgonens frukost. Suveränt! Det var "bara" 3 personer av ca 50 på frukostbuffén som inte använde plasthandskar för minskad smittspridning. Helt klart 3 för mycket men alla människor har inte förmågan att värna andras hälsa. Det var Helenas härliga barn som gett oss ett presentkort i julklapp på Hooks herrgård. Goa ungar (Sabina, Sanna & Stefan) ...#3.

Helena fotade "vårt" spa och herrgård. 

Vi sov innanför andra fönstret på övre plan.

När vi hade checkat in på söndagseftermiddagen, så testade vi Helenas favvo: Spa´et. Yummie, så skönt! Vi bubblade, flöt, simmade och framför allt: - NJÖT! Ett mysigt, fräscht och lättillgängligt spa med precis allt man kan önska sig. Trots att vi kommer med rullstol in i en spaavdelning, så fanns inte ett enda hinder eller otillgänglig sak för oss. Oerhört smart planerat och välstädat samt avkopplande. Något som slog mig var också att jag som är en jordnära gubbe med lite gödsel i fickorna, känner ofta när jag kommer ut på liknande saker att jag inte platsar, då det är mycket "fint" folk där. Här var det blandat med folk. Allt från småbarnsföräldrar, till gravida kvinnor. Där kom även 75-åriga, utslitna gamla knegare tillsammans med några socitetsdamer från Östermalm. I och med blandningen av folk så kan ju alla känna sig välkomna. Skönt!

Middagen ska till att ta sin början.

Vi i "spa-pose". Händer inte ofta...

Från fotbadsnjutningen ut mot sjön. Sämre kan man ha det...

När vi hade njutit, och plaskat färdigt samt fått "russintår" och "russinfingrar" så återvände vi till rummet. Efter lite fix och smink av födelsedagsbarnet, lite hyfsad klädsel, - så var det dags för min höjdpunkt - tre-rätters middag. Maten höll en hög nivå. Helena tog förrätt: Hooks Skagenröra. Varmrätt: Halstrad Röding. Efterrätt: Créme Brûlée. Förrätten fick en 10´a, men tillbehören på varmrätten drog ner något, i hennes betygsättning, medan själva fisken var 9 poäng samt créme bruléen var en given 9´a = 9 totalt. Jag valde Hooks Skagenröra, Oxfilé från Ugglarps, samt Osttallrik från Brostorp. Allt var riktigt bra så: Förrätt 9´a (jag ville haft än mer smak). Varmrätten 10 - perfekt! Efterrätten 10 poäng! Totalt blir det en 10´a då även förrätten var bra, men jag vill ha en, än mer unik och stark smak. Endast de rekommenderade vinernas kombo med maten var högre poäng på än själva maten i sig. Det sjukaste av allt var vinet till min ostbricka. När jag läppjade på det, så var jag väldigt tveksam. - Tillsammans med osttallriken så var det helt outstanding! Sommelierens arbete med rätt vin till respektive rätt får 10 MYCKET starka poäng av 10 möjliga!

Restaurangmiljön 10 poäng.
Serveringspersonal 10 poäng. - Trevligt och oerhört unikt med att ALL personal från reception, spa, städ till servering håller en sådan nivå, (även fönsterputsfirmans personal, höll samma trevliga nivå). Givetvis en stark 10´a!
Spa-avdelningen 10+!
Rummet 10! Det var större än väntat och badrummet betydligt större än väntat, hög standard!

"Infinity"-pool där horisonten smälter ihop med bubbelpoolen.

38 grader i poolen, 22 grader i sjön. Det blev poolen.

Utsikt från restaurangen. Vi kommer att rekommendera 

Hooks herrgård, då det överträffade våra förväntningar.

När vi (nästan*) landat hemma igen så for jag direkt ner till hundklubben och kursade med Skittles. Jag var trött och sliten men det sket vår lille kille totalt i. Han lyckades bättre med allt än han nånsin gjort tidigare. Stolt husse! ...Go hund och nyttig hundklubb #4

Tisdagen skulle bli en vilodag - Hmm, nja det fanns ju lingon i skogen så... - Nu har vi lingonsylt i höst och vinter. (Något öm rygg på gubben idag)... Goa bär 5#

Skogens röda guld!

Jodå, nu har vi rött guld i huset! Jag känner mig så rik

när jag har massor av svamp, bär och frukt hemma.

Idag är en mer typisk dag då jag ska till vårdcentralen. Direkt därefter är det dags för Helena att besöka käkkirurgen igen. Idag är det operation av hennes käknekros (som hon fått av skelettstärkar-medicinen) i underkäken fram. Eventuellt så måste de plocka ut x antal tänder. Så vi håller tummar och tår för att det inte måste bli så många.

Åter hemma efter dagens sjukvårdsäventyr. - Resultat:
- Peter träffat en samtalsterpeut på remiss från Försäkringskassan. De vill att jag hittar fokus på att allt i mitt liv inte "bara" är vad jag orkar prestera... Känns lovande 6#.

- Helena har opererat bort 2 tänder i underkäken och har lite fläskläpp. Nu ser hon ut som en boxare... De har även skrapat bort mjukt ben i käken. Nu när bedövningen börjar släppa så: ...Känns det!!! #7

Små äventyr.

Nu är det strax dags för ett nytt mini-äventyr. Vi fick ett presentkort av Helenas barn i julklapp på Hooks Herrgård. Så (knäppa som vi är), har vi planerat att mitt emellan alla operationer av Helenas käknekros, passa på att åka bort ett dygn och bara stänga av måsten och bör. Eller eventuellt är det så att vi är osedvanligt smarta som utnyttjar den tid som finns. Dottern Sanna kommer och sover hos hundarna så vi kan koppla av och veta att de också har det bra. Sen så fyller faktisk Madame 28 år (för andra rundan) på söndag, också.

Så när vi idag står inför ännu en av våra små koppla-av-tripper, ser jag tillbaka lite på vad som hänt tidigare och även funderar jag lite på skillnaden i synsätt då och nu. När vår gemensamma resa startade 2006 fram till när barnen flög ut är för mig ett eget kapitel. Sedan hade vi våra "egna" (alltför få) år. Sen kom då cancern och med den cancerresan. Givetvis är det inte vattentäta skott mellan de olika delarna i livet. Ändå så måste jag försöka strukturera lite så mitt huvud får ihop denna text och det jag vill ha sagt med den.

I väntan på helgens utflykt.

Det hela började ju lite trevande, men ändå oemotståndligt, via en kontaktsida på internet (mötesplatsen.se). Jag hade precis kommit ur ett förhållande och ville mest bara "ladda mig själv" med lite snack på nätet med andra vuxna. Intresset för ett nytt förhållande just då var noll. Jag var ju ensamstående pappa och hade 1 - 2 av barnen boende hos mig. Sen hade jag ju alla varannan helg och barnens mamma hade dom vice versa. Helena var bara inne på kontaktsidan för att kolla in några ev ragg som hennes kompis hade på gång. Dock så ville tydligen ödet nåt mer än vi själva förstod.

3 november 2006 sa vi JA till ödets val. Fr.v: Sabina, Anna,

Johan, Ida, gubben, Madame Helena, Susanna, Stefan och Joakim.

Ödet, ja. - Det har vi tatuerat in i samband med giftemålet.

Jag har min keltiska evighetsknut på bröstet *(över hjärtat). 

Helena valde att ha sin på handleden för att lätt se den själv.

Alla tatueringar som visas här är gjorda av: Fredrik & Sari 

Brickman. "Par-i-Hjärter-tatuering&piercing i Borlänge. 

När man är 40 + och gifter sig - Då är det på allvar! 

- Det kostar ett finger att skilja sig.

Det vi har varit duktiga med är att försöka göra så mycket som möjligt av litet. Jag har varit sjuk och jobbat långa perioder 25 - 75% på mitt arbete på Kabe Husvagnar. Nu har min kropp sista 2½ åren varit helt ovillig till något statiskt arbete. Jag arbetstränar nu på Coop i Forserum, för att utröna i vilken omfattning jag kan tänkas jobba i framtiden. Helena har tagit några korta vikariat och jobbat i vårt egna företag. Tyvärr har det varit jobbigt att få samman allt. Sjukdom = mindre inkomst. Starta eget - mycket tid i uppstart och små intäkter. Summa summarum - 7 barn, uppstart av företag, sjukdom och tillbyggnad av bostad = ganska så skral ekonomi. Då är man tvungen att göra det mesta av det man har.

Vårt stora intresse för sång och musik har vi kanaliserat via oss själva. Jag har spelat gitarr sedan jag var 6 år. - och nåt har jag väl lärt på resans gång. Jag har även varit med i Allan Beddo Band, ett klassiskt bluesband i Jönköping, som bildades 1985. Helena har spelat in 2 cd-skivor i början av 2000-talet. Hon har varit igång som singer/songwriter och satt upp flera egenskrivna musikaler och försörjt sig med arbete med ungdomar inom musik och teater. Vi startade Duo Dito Rocktrubadurerna där vi spelade på bröllop/fester/tillställningar, mm. På denna länk finns lite att lyssna på.

Första gången på scenen ihop som 

Duo Dito - Rocktrubadurerna. 2006 i Bredared, Borås.

Långvasslerock 2015. Av musiker för musiker. 

Jazz och blues-tema. Sunnansjö Finnmark, Dalarna.

Återigen lika-lika, men ändå lite skillnad.

Min på armen och Helenas på andra 

handleden. Fullskala / halvskala. 

1-årig bröllopsdag firades i Danmark med barnen som bodde

hos oss, jämt. Fr.v: Sanna, Madame Helena, Stefan och Johan.

Hos Stefan och hans Linda i Ugglarp, Halland - april 2018.

Vi har haft förmånen att få låna husrum både här och där. En period bodde svärmor i Gränna med Vätterutsikt. Helena klagade inte, när vi lånade hennes lägenhet. Senare bodde hon i Blankaholm (Tjust skärgård, mellan Västervik och Oskarshamn). Det var inte helt fel att låna hennes lägenhet någon dag eller så, och njuta av havet. Nu bor ju Helenas son Stefan (och Linda) bara en kilometer från havet, utanför Falkenberg. Så det händer att vi våldgästar ibland.

I Västervik. Vi lånade svärmors lägenhet i Blankaholm.

Vid Varbergs fästning, en blåsig afton 2016

2016 firades Helenas 50 - årsdag i Varberg. 2 år för sent 

men bättre sent än aldrig... Här är vi i Glommen.

Kallbadhuset, Varberg, i kvällssolen. Helenas barn gav henne en 

"resecheck" när hon fyllde 50 år 2014. Sen hände för mycket i livet.

2016 hade vi vett att utnyttja denna check i Halland.

Apelviken i Varberg. Vatten och vind passar Madame.

Helena i Glommens fiskeläge, Halland.

Peter morrar - men bits inte

Jag önskar att orättvisor och felfördelningar skulle kunna avvecklas om vi bara låter förnuftet råda. Tyvärr är det alltför ofta de högljudda som hörs. Inte de tänkande, analytiska, idebärande personerna. Utan ofta de som hör något och sen rapar fram samma sak men lite mer övertydligt via munnen - UTAN att det de hört lyckats passera hjärnan. Detta fenomen är skrämmande. Tyvärr så finns idag dessa otänkare med även i de styrande församlingarna. Att man i sociala medier översköljs av hatande, skrikande icketänkare har jag tyvärr varit tvungen att lära mig inse. Alla ska tycka lika, eller?

Allt ifrån bostadspolitik till cancerbehandlingar borde år 2019 ha kunnat vara åtminstone rättvisa. Tyvärr är det stor skillnad mellan olika landsting, inte minst inom den palliativa cancervården. I vissa landsting tycks man resonera som så att "de är ju ändå döende, så vad hjälper medicinen annat än att förlänga pinan". Nu är det ju så att man kan leva länge och framförallt bra även med palliativ vård. Bara för att man bär runt på några tusen metastaser, behöver inte livskvaliteten vara dålig. Hade hjärtvården varit likadan så hade jag dött för 10 år sedan i min första stora infarkt. Min son hade varit kraftigt handikappad, eller död efter sin stroke som han fick vid endast 25 års ålder. Helena hade knappast varit vid liv idag om hon inte fått den dyra - men effektiva hormonbromsmedicinen, (som flera landsting inte subventionerar). Nu lever vi alla 3 bra liv. Vad är ett liv värt?

Livskvalitet och välfärd är begrepp som vi måste värna om. Alla är inte fullt friska. När man inte längre anser att sjuka människor har rätt att leva så hör jag stöveltrampet strax bakom åsikten.

Låt ej kugghjulen rosta bort - oanvända!

När jag var inne på http://www.cancerkompisar.se/ så fanns det en vacker dikt delad, som jag fastnade för. Till och med så mycket att jag sökte lite mer på författaren. Jag är definitivt ingen diktperson men ibland så finns så stark igenkänning i en dikt så man bara måste smaka på den om och om igen.

"Det är ett privilegium att känna saknad
Smärtsamt förstås och tungt
Men det berättar om en närhet som fanns
Om värme, ljus och skratt
Att sakna är den andra sidan av att ha fått
Att inte känna saknad är som att aldrig ha älskat"

Bente Bratlund Maeland.