Tillbaka. (eller som de säger i utlandet: Tobacco).

 Jag har varit tyst längre än vanligt. Mitt internet dog för ett tag sedan. Då det abonnemanget stod på Helenas pappa så var det han som fick ringa och försöka få leverantören att förstå. Dom ville inte förstå - så nu är det uppsagt. Jag har nu (för 20 min sedan) fått igång ett nytt wifi som är mitt. Något så enkelt och självskrivet idag som att ha wifi i hemmet kan vara oerhört svårt att vara utan. Då min kropp inte orkar så mycket fysiskt arbete så är ju ofta internet en flykt för mig att "komma ut från isoleringen". Nu kommer gubbfan att tjata på allt och alla igen.

Löptikar i huset SAMT en övertänd hane. - Då dom inte ska paras detta löp är intensiteten stor. hanen ylar, hoppar och gnäller. Tikarna rider på varandra och visar upp godsakerna för hanen genom grindarna som skiljer dom åt... 

På sjukfronten är det som vanligt för mycket som är negativt, så låt mig bara sammanfatta sista 3 veckornas vårdkontakter:

• Hälseneinflammationen ska vilas hel - ingen sjukgymnastik eller ortoser.
• Ett leverenzym visar höga värden, nya prover i januari för uppföljning.
• Spänningarna i axlar/skuldror/övre rygg gör att jag domnar i fingrarna. Ska kollas på vårdcentralen nästa torsdag.

Igår kväll så fick jag besök. Vi gick igenom en hel del kläder efter Helena (Sanna, Sabina och Ida har redan "synat bort" dessa). Helenas mamma och nunnan - Helenas moster (Margareta), har också fått del av Helenas kläder. Nu var det så skönt att göra detta för det känns bara bra. - Jag vet ju att Helena hade gillat att kläderna kom till användning istället för att kastas eller bli liggandes. Det är även skönt att det inte är jobbigt för mig att hantera Helenas saker.

Idag fick jag ÄNTLIGEN sjukersättningen beviljad! Jag har försökt sedan 2018. Visst - jag får mindre ersättning och jag kommer att få kämpa mer för att få ihop pengar till räkningar och mat, men jag är bekräftad som sjukpensionär på 50%. Det känns för djäv-a bra att äntligen ha det på pränt. Nu har jag ett bevis på att det inte är lathet - utan sjukdom, som bromsar mig. Med de skador och permanenta sjukdomstillstånd jag har, är det i detta läget rätt att jag får sjukersättning på 50%. Med ett anpassat jobb på 50% kan jag försörja mig ändå. - Nu är det "bara" ett jobb på halvtid som behövs...

Jag har hamnat i ett dilemma. Arbetsförmedlingen och försäkringskassan "tvingar" mig att säga upp mig från min tills-vidare-anställning på Kabe husvagnar. - Sjukt? - Jo, det är bara förnamnet. Jag får inte ha en anställning för att uppbära ersättning från a-kassan eller "arbetssökarpeng". Så alternativen är, som jag ser dom, tre:

1. Gå tillbaka till Kabe, där jag är helt oönskad, pga min sargade kropp, slita ont så länge jag kan.
2. Hitta ett annat jobb på halvtid, fort så in i...
3. Göra som Fk och Af vill och stämpla arbetslös, leva på allmosor och lära mig söka jobb hos någon obskyr jobbcoach. 

Nä, inte alla jobbcoacher är obskyra, men efter att jag sökt jobb hos några olika, så står det fortfarande obskyr  i min text angående jobbcoacher. Det är sällan man träffar på så otrevliga, nedvärderande och osmakliga människor när man söker ett utannonserat jobb, och dessutom har högre utbildning än dom kräver. Så min verklighet kan bli att dyka in i det okända. - Om jag väljer alternativ 3 så kommer jag att vara arbetslös, för första gången i livet. Jag började ju jobba när jag var 12 år, så det känns lite konstigt att Af vill att jag slutar på mitt tills-vidare-jobb, nu när jag snart är nästan 59...

Julskyltning i Nässjö: Anita, Albin, Sanna, Bina och The gubb. 

Trevlig stämning och lite firande av Sannas födelsedag.

3 ljusstakar lyser upp vintermörkret lite.

A star has arrived

Gjorde 8 pannbiffar på  1.2 kilo blandfärs -

150 gram styck = 8 gånger yummie!

Hanen Skittles (Tea-bag) hoppar och vill.

Alvina på andra sidan grinden är i höglöp.