Plötsligt hör jag en mullrande v8, som närmar sig på gatan. - Fåglar kvittrar och letar mossa och pinnar att bygga bo med. Jackor läggs undan och shorts/kjolar tar över alltmer, hos folk. Det är inte bara grönskan och växtkraften som visar vägen, ute nu. Det är antagligen ett tecken på att jag uppnått (över-)mogen ålder när man uppskattar gräs och ogräs, fina fåglar och mindre fina fåglar samt gamla jänkebilar som vår- och försommartecken. Vad gäller lättklädda människor så visar det nog mest på att gubben inte är död. Jag har aldrig gillat folk som gömmer sig i bylsiga kläder. Täckbyxor och 4-lager tröjor på vintern är absolut inte smickrande för någon, - mer än för textilindustrin.
Då jag tillbringar väldigt mycket tid ensam, - bara med mina hundar, så hinner jag fundera mycket. Jag börjar faktiskt trivas mer och mer i mitt eget sällskap. Det är så skönt, då jag ofta, genom livet har tänkt mer på andra, än mig själv - och varit den som stöttar och lyfter andra. Jag har med flit bromsat mig själv från att vara: "Peter som alltid ställer upp". Det är dubbelt för jag vet att många behöver stöd och vägledning i den konstiga tid vi lever i. Min plan är att bygga mig själv stark och att tycka om mitt eget sällskap bättre. - Då borde jag kunna hjälpa och stödja andra desto mer och förhoppningsvis ännu bättre.
Jag har ju lurat mig själv ordentligt i år igen. Jag skulle "bara" odla lite grönsaker i år. Det gick åt helv-te! I år har jag satt mer plantor och frön än någonsin förr. Nu är allt i jorden. Det enda är sådd nr 2 på sallad och dill, som ska i jorden om ca 3-4 veckor. Det "råkade" bli 7 olika sorters paprika och 9 olika sorters chili. Jag kommer säkert bli oerhört tjatig om odlingarna, innan höstskörden är färdig.
Arbetsträningen på biblioteket/medborgarkontoret går mot sitt slut. Jag har varit där i 1½ år och trivs oerhört bra. Min kropp har orkat med arbetet och jag har gillat att vara "serviceminded" och gillat att få hjälpa folk med allt från boktips till ansökan om medborgarskap, kontakter med myndigheter och allt annat mellan himmel och jord, där folk behöver stöd. Jag måste nu hitta ett nytt arbetsställe där jag får arbetsträna vidare men med kravet att jag har en chans att kunna få ett halvtidsarbete på sikt. Nu är frågan vem som vill ha en sliten åldrad gubbe på halvtid, med ett hot om att han ska kunna bli anställd...
Jag och Vilda är nu klara med unghundskursen. Det var nyttigt både för henne och mig, - men inte minst för oss tillsammans, nu förstår vi varandra bättre. På avslutningen skulle vi visa upp ett "trick". Där förekom slalom mellan förarens ben, runda en kon 5 meter bort på kommando, hoppa upp i famnen, ha godis på nosen och kasta upp den i luften på kommando och sen fånga den. Jag och Vilda har ju inte tränat så mycket då valpning och livet tagit ut sin rätt, så vi gjorde "dans på bakbenen". Hemma får jag henne att snurra ett varv, stående på bakbenen. På hundklubben blev det bara ett halvt varv, men ändå...
Valparna växer snabbt och sköts perfekt av mamma Alvina. Just nu har jag även sonen Stefan och sonhustrun Lindas hundar. Dom kom igår kväll (fredag) och rymde iväg till Kålmården i morse, på vildmarkshotellet och parkbesök, då Lindas syster fyller 40 år. Det är 2 vuxna agilityhundar och 2 valpar som förhoppningsvis också ska bli sm-deltagare i framtida agility. Stefan och Nelly (mittelspitz) har kvalat in till Sm i år, både i lagtävlan och individuellt. Linda är ju gravid i åttonde månaden och springer sin sista tävling med keeshonden Selma, nu i veckan, - innan mitt nya barnbarn kommer. Valparna: Tess (Finsk Lapphund) och Lovis (mittelspitz) är tänkta att bli kommande agilityhundar, när de har åldern inne. Stefan har utbildat sig till hundinstruktör, så det är nog mest frågan om när det är dags för nästa generation hundar att inta agilityplanen, - inte om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar