Rubriken kommer av en låttext av Edin&Ådahl, en av 80-talets bästa Svenska grupper. Dom var en kristen grupp som hade ett "extra" budskap i sina texter. Jag var på fler konserter med dom och köpte alla skivor. Jag var på den tiden en raggare / rockare med snus under läppen, cigg i mungipan och ofta en öl i handen. Så jag passade nog inte in helt på bilden av deras övriga publik. Ändå fastnade jag totalt, och många, långa timmar ägnades åt att spela och sjunga deras låtar. Fortfarande kan jag säkert 95% av deras texter utantill. - What an impact...
Jag vill klättra upp HÖGT och vråla:
- VEM HAR TAGIT MIN ENERGI?
Camilla Bergmans teckning och text.
Ibland är jag faktiskt stolt över att jag försöker och vågar ta steg framåt i livet. Många som varit i sorg och sjukdoms-helvetet blir sittande och agerar nästan apatiskt, lång tid efteråt. Jag vill inte fastna där. Så jag började bearbeta hela sorgeprocessen flera år innan Helena dog. Tankar på ett annat liv - efter henne, kändes ibland falskt, fult och väldigt avlägset, när hon var så sjuk. Ändå så är det idag en av de bästa sakerna jag gjort, när det blev som det blev. Givetvis hade jag helst av allt valt att få leva ett långt och lyckligt liv med henne. MEN när alternativet inte finns då måste man både vara den som vårdar, finns nära (och för mig bygga upp en framtidsbild - efter sjukdomshelvetet). Jag inser att resan är längre än man ibland kan tro. Att bli ensam är så mycket mer än att bara vara singel. Man är ju faktiskt en ofrivillig singel. Det är en väldigt stor skillnad på ofrivillig eller frivillig. Jag har använt en målbild, i form av en fysisk människa som den perfekta framtidspartnern. Löjligt? - Ja, men det har hjälpt mig genom Helenas morfinsprutor, otaliga undersökningar, kaskadkräkningar, cellgiftsförgiftning, mm, mm. Att jag har satt denna målbild för mina ögon har hjälpt mig igenom allt negativt med Helenas sjukdom, och jag har tack vare hjärnans flykt, haft kraft och stått vid Helenas sida hela tiden.
Att vara ofrivilligt singel har många avigsidor. De största sakerna för mig är:
- Att sitta ensam vid frukostbordet - jämt.
- Att alltid leva som det är vardag, - aldrig helg.
- Att inte ha en samtalspartner man kan diskutera allt mellan himmel och jord med.
- Att inte få frågan: - hur har du haft det på jobbet idag?
- Att inte ha någon nära att planera framtida saker med.
- Att vara ensam i tv-soffan.
- Att vara utan närhet överhuvudtaget och total avsaknad av sex.
Jag vet att jag måste hitta mig själv i min nya roll, som ensamstående, ärrad gubb-jävel. Faktiskt känns det som att jag har hittat en bit framåt, på en sund väg. Definitivt är stegen många och resan lång, men jag tar mig framåt. Jag vill inte vara en änkeman, resten av min tid. Jag vill vara Peter. Ensamstående eller tillsammans med någon är inte avgörande egentligen. Bara jag kan trivas med mig själv. Jag vill komma vidare i livet, helt enkelt. - Det låter hur lätt som helst, att säga - men det är så mycket som bromsar. De största bromsarna är inne i min egna skalle. Sen finns ju alltid "tyckarna" som aldrig är insatta, men alltid tycker massor. - Dom är jag så trött på, - så det gänget vänder jag ryggen.
Jag tog ett stort steg framåt (åtminstone i mitt huvud) på alla hjärtans dag. Jag skickade en digital blomma till en person jag tycker om. Som ett steg i min jakt på mig själv, så ingår det ju att vara så rak och ärlig, att jag talar om när jag tycker om någon. När jag nu sitter här på fredag eftermiddag och skriver detta, så inser jag att jag kommit långt i mina tankar på framtiden. Jag har även börjat träna hundarna och promenera dom mer och mer en i taget för att få dom mer följsamma. När Helena låg sjuk hemma var det svårt för mig att ta tiden med en hund i taget. Inte för att hon någonsin sa stopp, utan för att jag kände att jag behövde finnas till hands. Idag gjordes stora framsteg för min 11-månaders valp, Vilda *(Tiramisu). Hon kom automatiskt upp vid mitt vänstra ben utan fot-kommando, så då blev det just träning på fot-kommando idag. Sista 300 meterna hem behövdes inte kopplet, utan bara fot-kommando. Min lilla tjej har växt till sig.
Jodå, lite mat har jag lagat. Helstekt baconlindad
fläskfilé med klyftpotatis, grönheter och sås.
Dagens stjärna - Vilda (Geishamors Tiramisu).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar