L I V.

Även om denna blogg kommer att handla om vår resa efter Helenas konstaterade cancer så ska den primärt inte handla om slutet - utan LIVET tillsammans, med sjukdomar men hela tiden tillsammans. Vi vägrar att sluta leva bara för att den spridda cancern härjar i hennes kropp. Om metastaserna vill ha en lugn resa så har de satt sig i fel kropp.

Liv - Det är ju ursprunget till allt. Sen är ju även döden en del av livet. För utan avslut skulle alla leva för evigt. Rent fysiskt skulle det bli ganska så fullt på Jorden om ingen "försvann". Helena har en stark Gudstro. Hon är inte minsta rädd för döden, vilket är oerhört skönt för oss vid sidan av. Däremot har hon en rädsla att slutet kan bli jobbigt. Det är nog därför som det är viktigt för henne att veta att jag finns och kan säga stopp, om hon inte själv kan, när det är dags. För mig är detta en oerhört stor fråga: - När är det dags att säga stopp? När jag ser frågan genom hennes ögon, att hon vill vara med oss, så länge hon är klar i skallen och livet är "värt" att leva. Sen har hon inga problem med att resa vidare. Har diskuterat om detta innan här i bloggen, dock återkommer denna frågan i min skalle: När är det dags?

Nu ska vi låta livet röra på sig lite. Idag ska vi åka till Jönköping och handla upp ny badrumsinredning till det nya badrummet på nedre plan. Jag bygger om det till fullt handikappanpassat. Helena sitter ju redan i rullstol/handikappstol 95% av uppetiden, så det vore väl något osmart om hon inte fick tillträde till den nya toan. Hennes bäcken är ostabilt och hon behöver stöd för att gå. - Tänk om hon vore lika pigg och frisk som kommunen ansåg när vi inte kunde få ett parkeringstillstånd... - Trots att gångutredningen slog fast att hon klarade max 15 meter.

Jodå att handla på IKEA med "Click&Collekt" funkar.

Kanske lite för bra, då Helena lagt i 30 prylar i korgen.

Här satt Helena instängd, men lycklig 

över ett nytt inrede till badrummet.

Tur att det "bara" var 14 saker på Biltema idag.

Jag såg nästan åt höger. Tur att 

Chryslern alltid har förkörsrätt.

---...---...---

Vi ska även ha valpar igen. Den förra kullen flyttade ut i maj. Denna gång är det nakentiken Trissan som har träffat vår halvfoderhane Mumin. Beräknat till 20 - 23 juli. Vill du se mer av våra hundar som ger oerhört mycket livskraft så kolla in: http://geishamor.blogspot.com/  Även om det är oerhört energikrävande att ha cancer och orka med alla undersökningar/behandlingar osv så har vi insett att hundarna och inte minst valparna ger oerhört mycket också. Så vi är tuffa nog att fortsätta föda upp 2 kullar om året trots en ovälkommen cancerresa som följeslagare. För oss är hundarna en stor del av livet och familjen. Sen ska man aldrig underskatta ett nytt livs helande kraft. När Helena hade som ondast och var mer eller mindre utslagen i sängen, så hämtade jag en liten valp och la på hennes bröst. Genast så tändes ögonen mer på henne än normalt. - (OBS! Funkar bäst på hundälskare)...

Barnbarnen Julia, Thore, Einar, Helmer, Wilhelm 

och en blivande - ännu på jäsning, fick lite också.