Laga mat, njuta av livet, kalas och ladda batterierna.

Så skönt att ha en bil som snurrar och fungerar i ur och skur. Billiga mil och skön komfort. - Jag borde ha handlat bil tidigare, - men bättre sent än aldrig. Har vilat och småfixat hemma fredag - söndag. Så skönt att bara flyta omkring och njuta av livet. Alla måsten och borde-saker, får vänta. Just nu behöver jag stänga av lite och jag har mer och mer harmoni i livet. Har lagat mycket mat, så lunchlådor finns i både kyl och frys. Jag tycker det är kul att laga mat, men får dämpa mig lite ibland. Jag kan inte laga mer än vad jag kommer att äta. - Gör ju lådor åt mig och Helenas mamma. Just nu står 7 lådor färdiga hos mig och ytterligare råvaror i kylen ropar på mig, att jag ska laga än mer.

Jag har fått hjälp av Helenas dotter Sanna, med min hanhund Skittles. Hans bägge döttrar, Idun och Vilda (Tiramisu) löper. Nu har jag bara 4 tikar hemma, vilket är lugnt och skönt. Att de vill visa upp att de löper och önskar träffa en vacker hane, är en del av deras drift. - Dom får dock vänta. Jag ska inte para någon av dem i detta löp.

Imorgon fyller den yngsta i barnaskaran, - Johan. Vi sjöng och tårtade idag. - Några korvar gick också ner. - Tack för ett trevligt kalas (som vanligt). Johans syster Anna och hennes dotter Julia, ville åka i Johans fina veteranbil. - En Volvo Amazon. Thore och Julia styrde raggarundan från baksätet. Så allt från raggarrunda, korvkalas, tårtsmaskens, inne & utelek, sång och paketöppning har klarats av i Nässjö idag.

Yngst bland barnen, "Lille"-Johan 28 år.

Johan med syster Anna som co-driver i Amazonen, 

Thore och Julia raggar i baksätet.

Yngst bland kusinerna, - Joel 1½ år.

Johan fick hjälp av ivriga barnhänder, med paketöppning.

Joel avbryter leken tillfälligt, för en 

jordgubbspaus hos mamma.

4 lekande kusiner. Thore (Johans son). 

Jonatan, Joel och Julia (Annas flock).

Lördagslunch hos hungriga gubben.

Pannbiff med mycket lök och sås.

Jag skulle bara handla lite... Tur jag får 

hjälp med upp-packning av varorna.

Fredagsjobbet. - Laga lunchlådor. De till höger är till Helenas

 mamma. Fläskpannkaka på rökt bog, kycklingfilé med 

pepparsås, asiatisk kycklinggryta och fläskkotlett med sås.

 

Jag har en ny tjej!

Jag har äntligen gjort slag i saken och bytt tjej. - Min gamla hade en benägenhet att dricka, lite väl hårt. När jag fick se denna nya tjej, så tvekade jag lite. - Kan jag, en överviktig smålänning, komma med en fager fransyska, som följe? Nåväl, jag har varit ganska så less på min gamla tjej som inte bara bara druckit för mycket, - hon läcker dessutom, - både här och där... Sedan så har hennes "krockkuddar" varit avstängda ett tag. - Hur roligt är det? Hennes skor är helt utslitna, likaså så gnisslar hon, ibland. Min nya "Franska" är sparsam med den heliga drycken. - Endast 0.45 liter/ mil.  

Helena älskade design När hon fick se en Chrysler PT Cruiser, till salu i grannbyn så var det bara att köpa. Jag var inte lika het på den, men lite retrodesign är ju aldrig fel. Den har tjänat oss väldigt väl! 5 sittande + rullstol och veckohandel fick plats. Nu efter 5½ år så får den pensionera sig, för mina behov och framtid hänger mer på bra bilekonomi och en lättskött bil. 

Hon heter egentligen Citrôen C4. Hon har en liten dieselspis med stressfläkt och halvautomat. För er som pratar mer normalt ---> Dieselmotor på 1.6 liter, turbo, och automatisk koppling och manuell växellåda via paddlar på ratten, (funkar även som en autmatväxlad om man tröttnat på att växla själv). Går "nästan" på luft. Lite otäckt att åka i en billig bil, istället för Chryslern, som var svår att få ner under litern/mil. På Citrôenen ska 47 liter räcka (enligt färddatorn)  i 105 mil, vilket ger ca 0.45liter/mil.

La nouvelle gentille fille française

 (= Den nya, fina franska tjejen).

Foto: Karin Ivarsson.

Mina medbrottslingar, som följde med och hämtade Fransyskan.

Även i mörkret glänser min nya tjej.

Omväxlande, härliga dagar.

 Har haft det så bäst med att få tillbringa tid med Helenas barn men framför allt mitt bonus-barnbarn, Hampus i veckan. Den lilla guldklimpen är bara 2½ månad men snurrar mig runt sitt finger. Mamma och pappa var på konsert i Stockholm och faster Sanna skötte primärt om lilla Hampus, tisdag - torsdag. Jag fanns som reserv-skötare i bakgrunden. Sen kom även faster nummer 2 - Bina, och hade svårt att hålla fingrarna borta från guldkalven. Allt gick bättre än jag vågade hoppas. Han sov på nätterna, var oftast tydlig vad han ville ha: - Sömn, mat eller ny blöja. Givetvis så spelade vi fotboll, hoppade bungyjump, mekade med motorcyklar och... - Hmm, nåja kanske inte riktigt än, vi kunde gjort - men vi gungade. - Det gjorde vi faktiskt.

Jag har varit tröttare än jag trodde att jag skulle vara efteråt. Det var dock så värt att få vara nära nästa generation Simonsson´are. Helena hade njutit så av att få vara med. Det var hennes största önskan sista åren - att få ha egna, biologiska barnbarn. Att vi lyckades pricka in årsdagen då Helena somnade in, med att ha Hampus här samtidigt, gjorde det inte jobbigt utan var nog en bra tankeskingrare för Helenas barn.

Jag har inte gjort något vettigt sista dagarna, utan bara läst mycket, lagat mängder med matlådor och filurat på vad som blir nästa projekt i huset. - Toalett med dusch nere, renovering av levnadsrum eller köksrenovering. Nästan allt material finns hemma, - det är "bara" ork hos gubben som ska till. Hittar någon läsare min ork så vänligen returnera den till mig! Idag (söndag) så blev det tidig avfärd till svampskogen. Efter bara ett stopp så var korgen nästan full. 

Det bästa med hösten är 2 saker enligt mig. Nummer 1, - svamp! Nummer 2, - minnen av sommaren. 

Det absolut sämsta med hösten är: Älgflugor! Dessa små, enerverande satyg som invaderar min kropp, varje gång jag är i skogen. - Dom borde förbjudas!

Klart grabben ska gunga! 

Sanna har sytt de fina byxorna.

Hos Helenas mamma och hälsar på.

STORA solrosor, en liten Hampus

 å en fet gubbe i mitten.

Faster Sabina och underverket.

"- Jag ska skämma bort 

dig, - så in i..."

Liten, söt man med sömnbehov.

Jag hittade ett lass mat med kort datum.

Klart jag förbarmade mig över dessa.

Ta-da. Förvandlingen klar. Fr v: 1, Nudlar (ramen) med ägg, picklad

vitkål, egenodlad morot, purjo, salladslök och paprika, med rökt

 sidfläsk, marinerat med kummin och vitlök. 2, Köttbullar m pasta,

3, Samma men med gräddsås, 4, Fläskkarré med rökt-sidfläsks-sås.

Allt levererat till Helenas mamma.

På söndagsmorgon kan man hämta godsaker i skogen, 

istället för att pilla navelludd. Här lite blek taggsvamp.

10 meter bort var det dags för lite kantareller.

Det blev en bra fångst idag. Totalt 35 min 

i skogen och en hyfsat fylld korg.

Som synes så ropade de bleka taggsvamparna högst på mig idag.

Fredagsgodis. Halva priset på en "Biff med 

kappa", (ryggbiff), paprika- och chilisås. 

31 kronor för väldigt fint kött. Skål för mig!

Lite mer Hampus. Här med bägge fastrarna, Bina och Sanna.

Vi tände ljus hos Helena den 13. Årsdagen då hon somnade in.

Sanna har skött om Hampus, exemplariskt. 

Så skoj att se henne växa med uppgiften!

Ett år utan Helena.

 Denna gången är det faktiskt svårt att skriva blogg. Att det idag är exakt ett år sedan Helena somnade in, är givetvis en form av milstolpe. När jag tänker tillbaka på hur mycket kamp och kämpavilja - i motvind, som vi gick igenom, så blir jag nästan yr. Livet idag är i jämförelse, lätt, underbart och möjligheterna är oändliga. Helena fightade emot sjukdomen in i det sista, men som vi alla vet så finns det en gräns när motståndet bara blir en krusning på ytan, då sjukdomen övermannar alla organ, skelett och slutligen den fria tanken. Hon ville ta striden, och lyckades kämpa med den äran. Sista veckans omöjliga kamp gjorde att jag upplevde en form av lättnad, å hennes vägnar. när hon inte längre behövde strida mot en övermäktig fiende.

Det som gör det lite extra svårt är att Helena hade en stor önskan. - Hon ville bli farmor eller mormor innan hennes liv tog slut. Tyvärr så hann det inte bli så. Att hon dog för tidigt är ju givetvis lätt att säga. Att däremot säga att Helenas barn får egna barn för sent blir ju löjligt. Helena fick ju prova på att bli bonusfarmor och mormor, då mina biologiska barn hade fått barn. Hon ville dock ha biologiska barnbarn att skämma bort. Igår kom Stefan och hans fru Linda hit och lämnade av lille Hampus 2½ månad och sina 4 spets-hundar. Dom bokade avskedskonserten med Blink 182, redan innan Helena gick bort, och följdaktligen innan Hampus hade såtts som (bus)-frö. Idag är det dags för den eftertraktade konserten i Stockholm. Så istället för Helena har vi nu en Hampus i huset, - tillfälligt, - men mysigt och helt underbart att få rå om en liten spädis. Det är faster Sanna som primärt tar hand om Hampus och jag sköter hundarna. Mina egna 5 nakenfisar och Stef och Lindas 4 böjsvansar (två mittelspitz, en keeshond och en finsk lapphund) alltså spetsar, allihop - ser till att jag är på tå.

Jag är dock glad över att jag lyckats hamna i det läget jag är, redan efter ett år. - Jag vill vidare i mitt eget liv. Jag är nöjd med min tillvaro idag, men vill få det ändå bättre med: sysselsättning och ännu rikare fritid. Likaså är ju trivsel i boendet viktigt. - Jag har lyckats skapa ett mer harmoniskt hem, till mig själv på sista tiden. Resan är ju lång innan 185 kvadratmeter är färdigt. Viljan och åtgärder som gjorts och planerats är dock bättre och mer rätt i rikting, än de varit på länge. Jag måste återigen rikta ett enormt stort tack till psykolgen/samtalsterapeuten, som utmanat mig och pushat mig vidare i både tanke och liv under Helenas sjukdomstid. Detta har gjort att jag snabbt och tämligen enkelt kunna leta reda på "Peter" - efter Helena. Tack och bock, ännu en gång!

En charmig Hampus på bonusfarfars arbetsträning.

Foto: K Ivarsson.

När bonusfarfar "pruttar" med munnen skrattar Hampus.

foto: K Ivarsson

8 av 9 hundar fångade på bild. Trissan låg inne och snarkade.

Sensommar!!!

 Satan i gatan vad det är skönt med lite solsken nu när man vet att hösten är på gång, men sommaren ändå envist vill ge med sig av sin energi och värme. - Me like! Normalt är jag ju en vårmänniska, som njuter när allt börjar spira. De höstdagar, som dem vi fått sista veckan, får mig dock att börja gilla hösten, mer och mer. Det är bara att njuta för allt va tygeln håller. 

På jobbfronten inget nytt. Fick ett samtal i torsdags från försäkringskassan, men inget nytt, mer än att de inte fått tag i rätt personer, ännu. Så vi rullar på, i samma lunk som vanligt. Jag trivs ju på medborgarkontoret/biblioteket i byhålan, så det är ok att arbetsträna där tills vidare. Det vore dock bra att veta vart jag ska jobba eller arbetsträna nästa månad. 

Svamp har som vanligt hämtats. - Det var så varmt i fredags, på förmiddagen, att jag svettades, - ymningt! Problemet med en hjärtopererad, flåsande, svettig gubbe, klädd i shorts och t-shirt - är att älgflugor, knott, myggor, spindlar, fästingar och andra otrevligheter vill använda mig som värddjur. - Något som inte fullt ut uppskattas av mig... 

I onsdags blev det lunchbuffé på Forserumskrogen. Det var min handledare Karin som bjöd. - Jag brukar bjuda henne ibland på hemlagad husmanskost och hon bjuder igen på lunchbuffén. Det är lite skoj att Forserumskrogen, (- som bäst beskrivs som en pizzeria med alkoholrättigheter), har satsat på ett ha en lunchbuffé med svenska husmanskost-klassiker. Det är Osama från Syrien som driver den. Hans svägerska (också ursprungligen från Syrien) är kock och lagar bl a: isterband med dillstuvad potatis, köttbullar med gräddsås, raggmunk och fläsk, panerad rödspetta med remouladsås, mm, mm. Oftast finns det 4 eller 5 olika rätter att välja på varje dag. Jag är imponerad att dessa "ny-svenskar" får till de traditionella svenska smakerna så bra. - Hatten av! Hade det varit jag som skulle ha lagat syrisk mat i Syrien så hade det inte varit lätt för mig...

Om bara 4 dagar så är det på dagen ett år efter att Helena somnade in. Det var den 13 september som hennes kropp inte längre orkade. Den sargade kroppen borde ha givit upp långt tidigare men Helena var en enorm fighter. Som ni som läser bloggen vet så försöker jag se det mesta positivt. Även sista dygnen Helena var i livet går att se som något positivt. - Hon var så dålig att toabesök blev omöjliga. Hon kunde inte längre äta. Värken tog överhand - trots idiotstarka morfinsprutor och dropp. Faktiskt var det, för mig, värre att se henne pinas än när hon fridfullt somnade in. Årsdagar är jobbiga men ändå är jag inte orolig inför årsdagen. Jag vet att vi gjorde det vi hade bestämt samt det hon önskade, och vad mer kan man göra?

Idag har jag gjort ännu ett steg på "ordning och reda på grejor" i huset. Det första var att bygga de 4 underskåpen i köksförlängningen. Så steg I blev gjort på semestern. Sista veckan har jag fixat och trixat med det vi tidigare kallade "tvättsorteringen". Nu blir det hundmat/hundutrustning och tvättsortering samt buffertskafferi, källsorteringsplats och extrafrys. Nya källsorteringskärl är nu inhandlade på Ikea. Jag ska göra lite snygga skyltar till backarna, men idag blev det tillfälliga tejpbitar. Så nöjd med detta steg II. Lite småfix är (som vanligt), kvar att ta tag i, men början känns bra.

Innan jag och Helena träffades så åt jag strömmingsflundror

med mos någon eller några gånger varje månad. Hon var inte

glad i småbenen i strömming så jag har inte ätit en av mina favo-

riträtter sedan 2005. Medan pappa levde så åkte vi ner och fiskade

upp ett 30-tal kilo strömming i Verkebäck (utanför Västervik)

varje vår. Idag så hade fiskhandlaren på Österängen i Jönköping

färsk strömming. Givetvis så fyllde jag flundrorna med egenodlad

bladpersilja. Sveriges godaste lunchlåda?

Soliga rosor. Över 4 meter och fortsätter växa.

Gröna, päronformade tomater.

Grilltallrik på Forserumskrogen 6/9.

Fredagkväll. Skål på mig!

Tomater, gurka, chili och paprika fick flytta in i fredags.

Nu finns möjligheten att sortera vettigt, till återvinningen.

Lite trevligheter följde med hem.

Efter 1½ timme i svampskogen 

så var jag helt slut. 8/9.

Jag skulle "bara" köpa grönsaker...

Skoj och god!

The Swediche höst är på ingående.

 Redan ny månad. Jag älskar verkligen försommaren och sommaren. Det enda som lockar med hösten är svampplockandet. Tyvärr så lockar inte ens skörden av alla saker jag har sått. Nu har jag iofs skördat, lök, brytbönor, skärbönor, gula rovor, kålrabbi, 2 sorters potatis (en sen sort kvar i myllan) I helgen blir det skörd av rosenbönor och lokförare Bergfeldts ärtor, samt sista skörden av mangold. Jag har sått mangold i 2 omgångar och skördat över 10 liter! Av en vanlig fröpåse! Antal utslagna solrosor: 54 st! Också på en fröpåse, med 20 st frön. - Det växer bra här på höglandet, om man vattnar och pratar med plantorna. Jodå, ni skulle bara veta vad vi pratar om, jag och mina odlade wunderverk...

Idag har jag en Dansk-Svensk gårdshund på besök, Eddie! Han är go, glad och trivs med mina nakenhundar. Skittles har väl i ärlighetens namn lite problem med att ha en extra hane i huset, men det skiter Eddie i. Han doftar på tikarna och låter Skittles lukta både här och där... - Cool kille den där Eddie. Medusa var en liten tamråtta (eller hamster?). Kommer faktiskt inte ihåg, - men Eddie glömmer man aldrig. En stolthet för rasen.

Jag har ju tidigare sagt att jag hittar mindre svamp än jag borde hitta i år, när det är ett sådant fantastiskt svampår. Så istället för att bli det jag ogillar - en negativ, gnällig gubbe, så har jag igår och idag ägnat mig åt att hitta nya ställen med svamp. Igår gick jag ca 30-40 meter in i en 40-årig granplantering och döm av min förvåning när marken var gul/grön. Det var svamp, gräs, svamp, mossa och återigen svamp. 6-7 liter kantareller och 1 liter blek taggsvamp, på ett 10 x 30 meter stort område. Idag blev det besök på 2 presumtiva ställen. Det första var på tok för jobbigt för min kinkiga hälsena med mer bergsbestigning än gång, så det blev bara unge herr kantarell med familj plockat, där. Sedan åkte jag till samma parkering som jag använde igår. Gick in på andra sidan vägen och hittade: trattkantarell, blek taggsvamp, kantarell och en liten fin stensopp (Karl-Johan). Mängden idag var ganska så liten, men spåren efter vad som redan hade plockats, gör att det nu finns ytterligare ett kanonställe. Så från ett och samma parkeringsställe i skogen når jag nu 5 ställen i 5 olika riktningar! 

Några ord om mötet med försäkringskassan, arbetsförmedlingen, psykologen (samtalsterapeuten), rehabsamordnaren och läkaren, som vi hade i onsdags. Inget nytt, egentligen, då handläggaren på af, som skulle kolla av möjligheter med kommunen, var sjuk. Så vi pratade om möjligheter och vilken kapacitet jag har idag. Vilken sorts jobb min slitna kropp kan klara av, osv. Jag får vara kvar som arbetstränande på biblioteket tills vidare, - men ska försöka komma i anställning på 50% i ett anpassat jobb. Sedan är även planen att få sjukersättning på 50%. Fortsättning följer!

Skogen gula guld. Den nya svampkorgen, för året, funkar bra.

10 stycken stuvningar eller kantarellsåser 

för 2-3 personer, redo för vintern.

Såg 5-6 familjer på håll. När jag kom närmare så var det

5-6 ytterligare mellan de jag först hade sett.

2 tidningar med kantareller och 1 med taggsvamp och 

trattkantarell, på förtorkning, - innan rensning.

För 12 år sedan (2011), hade jag skördat ordentligt i skogen.

Då Helena hade bestämt att den som tar hem fisk, kött, bär 

eller svamp, också rensar densamma, så hade jag jobb i 3 dagar...

Senap från Västervik är suveränt god. - Dessutom perfekta 

burkar att frysa in förvällda svampareller i.

Jodå, det fanns några små kvar till mig, idag 

också. Bäst är dock vetskapen om stället.

Lördag morgon kl 08.30 så var jag hemma 

igen efter "svamp-ställes-jakten".

Ett bra plockställe rikare.

Brytbönor (Saxa) slutskördat.

numer förvällda och frusna.

Kålrabbi.

Tidig morgon på jakt efter nya svampställen.

Så vackert att jag nästan blir religiös...

Här fanns det betydligt fler spindlar än svampar -

bara att gå vidare.

En av dagens gäster. The Eddie!

En Dansk/svensk gårdshund.

När kommunen bygger om vattenledningarna 

får vi, (de boende) gratis vatten under byggtiden.

Så alla som vill ha ett glas, - kom nu!