Ett fönster mot himlen: Sensommar!!!

Satan i gatan vad det är skönt med lite solsken nu när man vet att hösten är på gång, men sommaren ändå envist vill ge med sig av sin energi och värme. - Me like! Normalt är jag ju en vårmänniska, som njuter när allt börjar spira. De höstdagar, som dem vi fått sista veckan, får mig dock att börja gilla hösten, mer och mer. Det är bara att njuta för allt va tygeln håller.

På jobbfronten inget nytt. Fick ett samtal i torsdags från försäkringskassan, men inget nytt, mer än att de inte fått tag i rätt personer, ännu. Så vi rullar på, i samma lunk som vanligt. Jag trivs ju på medborgarkontoret/biblioteket i byhålan, så det är ok att arbetsträna där tills vidare. Det vore dock bra att veta vart jag ska jobba eller arbetsträna nästa månad.

Svamp har som vanligt hämtats. - Det var så varmt i fredags, på förmiddagen, att jag svettades, - ymningt! Problemet med en hjärtopererad, flåsande, svettig gubbe, klädd i shorts och t-shirt - är att älgflugor, knott, myggor, spindlar, fästingar och andra otrevligheter vill använda mig som värddjur. - Något som inte fullt ut uppskattas av mig...

I onsdags blev det lunchbuffé på Forserumskrogen. Det var min handledare Karin som bjöd. - Jag brukar bjuda henne ibland på hemlagad husmanskost och hon bjuder igen på lunchbuffén. Det är lite skoj att Forserumskrogen, (- som bäst beskrivs som en pizzeria med alkoholrättigheter), har satsat på ett ha en lunchbuffé med svenska husmanskost-klassiker. Det är Osama från Syrien som driver den. Hans svägerska (också ursprungligen från Syrien) är kock och lagar bl a: isterband med dillstuvad potatis, köttbullar med gräddsås, raggmunk och fläsk, panerad rödspetta med remouladsås, mm, mm. Oftast finns det 4 eller 5 olika rätter att välja på varje dag. Jag är imponerad att dessa "ny-svenskar" får till de traditionella svenska smakerna så bra. - Hatten av! Hade det varit jag som skulle ha lagat syrisk mat i Syrien så hade det inte varit lätt för mig...

Om bara 4 dagar så är det på dagen ett år efter att Helena somnade in. Det var den 13 september som hennes kropp inte längre orkade. Den sargade kroppen borde ha givit upp långt tidigare men Helena var en enorm fighter. Som ni som läser bloggen vet så försöker jag se det mesta positivt. Även sista dygnen Helena var i livet går att se som något positivt. - Hon var så dålig att toabesök blev omöjliga. Hon kunde inte längre äta. Värken tog överhand - trots idiotstarka morfinsprutor och dropp. Faktiskt var det, för mig, värre att se henne pinas än när hon fridfullt somnade in. Årsdagar är jobbiga men ändå är jag inte orolig inför årsdagen. Jag vet att vi gjorde det vi hade bestämt samt det hon önskade, och vad mer kan man göra?

Idag har jag gjort ännu ett steg på "ordning och reda på grejor" i huset. Det första var att bygga de 4 underskåpen i köksförlängningen. Så steg I blev gjort på semestern. Sista veckan har jag fixat och trixat med det vi tidigare kallade "tvättsorteringen". Nu blir det hundmat/hundutrustning och tvättsortering samt buffertskafferi, källsorteringsplats och extrafrys. Nya källsorteringskärl är nu inhandlade på Ikea. Jag ska göra lite snygga skyltar till backarna, men idag blev det tillfälliga tejpbitar. Så nöjd med detta steg II. Lite småfix är (som vanligt), kvar att ta tag i, men början känns bra.