Ibland blir man nästan lite yr av allt som händer runt omkring familj, bekanta och omvärlden. Denna helg har det så här långt varit mycket positivt som hänt i familjen. Även i bekantskapskretsen verkar det varit en ganska så fridfull och trevlig påskhelg, Däremot så blir jag så ledsen när jag läser och ser om dessa kravaller och upplopp som en följd på den Danska högerextremistens brännande av koranen runt om i Sverige. Främst i invandrartäta områden. Hur kan man ge tillstånd till en uppviglare som endast har för avsikt att hetsa folkgrupper mot varandra? Att sen motdemonstranterna gör fel som angriper polisen är givet. Men varför tillåta en folkgruppshetsare att tända gnistan så att dom som blir kränkta, på sin egen bakgård, går till angrepp mot barriären (poliserna)? Min kloka förebild - Nils Wengelin (min morfar), brukade säga "-Tänk efter före". Jag behövde den devisen av honom, då jag var ung, hetsig och en aning vild, som liten. Tänk om tillståndsgivarna till koranbrännarna resonerat så. - Då hade man istället för en våldsam konfrontation kunnat starta upp en dialog om hur vi alla ska kunna leva tillsammans i detta fina land. Att söndra och splittra är aldrig nåt annat än en ren penisförlängning för människor som inte är tillfreds med sig själva. Nog om dumheter, onödigt våld och trångsynthet, nu fokuserar vi på familjen.
Så mycket härligt och positivt har hänt inom familjen denna helg så jag är överväldigad av att få vara en del av vår härliga familj. I lördags morse föddes barnbarn nummer 4. Det blev en fin liten kille. Så nu blev jag morfar till 3 härliga kids. Vi firade barnbarnet Thore som fyllde 4 år. Där är jag ju farfar, då det är min yngsta son som är pappa till bus-Thore. Efter 4-årskalas i Nässjö, hämtade jag Sanna, som ska vara hos oss några nätter, nu i påsk. På eftermiddagen kom barnbarnen Julia och Jonatan på besök för att se våra valpar. Så om jag tänker mig in i barnbarnen, Julia och Jonatans dag, så måste det ha varit en grymt stor dag. - Först bli storasyskon till en nyfödd kille (Joel), sen åka och fira kusin Thore, för att sen på hemvägen stanna hos morfar och kela med valparna. Sedan hem med morbror Jocke och mormor Kerstin.
Helena mår hyfsat bra men tyvärr så går det sakta utför. Det springer inte på utan smyger sig snarare mot sämre läge över tid. Jag har tidigare bedömt hennes mående, smärtnivå och allmäntillstånd dagligen. Nu får jag tänka om och bedöma henne dagligen men göra alla jämförelser vecka för vecka. Typ idag (söndag) jämförs primärt med förra söndagen och så vidare. Ser man det på det sättet så märks försämringen tydligt.
Idag har delar av familjen Simonsson varit här. Vi hade ett knytkalas. Det var Helenas döttrar Sanna och Sabina som fixade med det mesta. Dom bestämde vad som skulle prioriteras och fördelade därefter vad dom eller jag skulle bidra med. Sanna överraskade bl a med en skagentoast, som fick STORA lovord (Albin: "-Jag giller egentligen inte skagen - men denna var ju jättegod"). Sedan chockade Sanna oss även med hemgjord glass med lemoncurd till - Så smaskigt! Sabina och Albin hade för första gången gjort egna köttbullar. - Nu har dom satt ribban inför framtiden... Nu ligger madame Helena utslagen, efteråt och znarkar efter allför stort energiuttag - Men det var det värt! Minnen består!
Imorgon så börjar valpintressenter återigen komma på besök. Valparna har hunnit fylla 6 veckor och alla 5 utvecklas perfekt. Jag är så glad att vi vågade ta en valpkull trots allt jobbigt med Helenas sjukdom. Det behövs motpoler! Har man det jobbigt och tungt så måste man våga släppa in något som kan glädja också. Nu ska gubben (jag) pusta ut med en kall pilsner.
Tack.
SvaraRadera