Idag blir det inte några förskönade omskrivningar! - Så varning! Verkligheten biter oss ibland i baken. Igår sa Helena att hon ville att vi skulle fixa lite påskmat när sonen Stefan m fru Linda + dottern Sanna skulle komma. Jag är ju den som vanligtvis fixar mat - både inköp och tillredning. Jag nappade direkt på hennes ide. Vi bestämde att vi skulle ta det lite "light" mot vad jag brukar göra. Så det blev ett påskbord med sallad, ägg, majonäs-dipp, jansson, prinskorv, köttbullar och bröd med tillbehör. Inget jämfört med vad jag brukar duka upp, men sent påkommit + flåsig gubbe = bättre att förenkla.
Redan vid frukosten så mådde Helena illa och kräktes ymnigt. Cellgifterna är ett helvete! Hon hade fått i sig några av värkmedicinerna men de andra fick vänta tills hon mådde bättre. Vilka hade hunnit ut i kroppen och vilka hade inte lösts ut? Jag är ju friskare än min bättre hälft så jag drar igång med förberedelser. Vi planerar att sitta på övervåningen som vi normalt inte använder längre. Där har vi stora bord så vi kan sitta alla 5 med 2 meters mellanrum. Sen blir det städa av övervåningen, göra jansson, koka ägg, mm. Samtidigt så sköter jag valparna och ger hundarna mat. När vi ska äta så är jag svettig och yr. Värken i ryggen är hysterisk. När vi bryter upp och Stefan, Linda och Sanna far hemåt så rasar jag i säng och snarkar 1 timme. Jag är så dränerad på energi så det är skrämmande. Jag går runt med min förbannade tandvärk och pustar och stönar. - Betydligt mer ödmjuk nu än igår kväll. Fy fan vad det är tråkigt när kroppen slår sönder trevliga besök. Nu är det helt klart värt det men fy fan vad jag är vek. Jag är nästan ödmjuk. Jag hatar att vara vek!!!
Helena ska få nya tänder efter att käkbensnekrosen skördat en hel del av hennes friska tänder. Det blir både i överkäke och underkäke. På tisdag ska man börja prova in och tillverka en tandbrygga. Jag måste nog också hälsa på hos någon tandläkare, då värken inte ger med sig. Vad jag ska göra med mitt tilltagande flåsande, vet jag inte, men jag är så enormt trött på att vara en fläskig gubbe med dåliga knän och flåsande andedräkt. Hur fan ska jag kunna hjälpa Helena när hon blir sämre, - då jag blir allt sämre själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar