Inte alla saker man ställs inför är stora. När ens partner har obotlig cancer så är minsta lilla tanke fylld av analys, vidaresökning och oro. Med cancerdiagnosen nära så är alla tankar och funderingar plötsligt livsviktiga. Kan vi åka och handla ihop? Är hennes imunförsvar starkt nog? Är barnbarnen förkylda? Varför hostar hon nu? Vi vet ju att med cancersjukdom så minskar motståndskraften avsevärt mot vad vi andra (ocancerdrabbade) har för skydd. Jag känner ibland att jag är larvig, men insatserna är oerhört höga när det är partnerns liv som ligger i potten. Blir det fel så kan det vara den mest dyrköpta erfarenheten nånsin!
---...---...---
Vi är ju som vanligt lite knäppa i mångas ögon. Vi har köpt in en ny hane till kenneln. Vi fortsätter att Leva och än vågar vi faktiskt, just Leva! Vårt stora intresse på senare år har varit hundar och avel. Så varför skulle vi inte fortsätta med det som vi tycker om så mycket, bara pga en cancerdiagnos. Vår nya flockmedlem heter Skittles och är från Alvesta. Han har bott kvar på kenneln där han föddes, tillsammans med systern och mamman. Så han är van vid flockliv. Han har redan efter bara 4 dagar blivit en i gänget. Han är nu 22 månader gammal.
Skittles 6 veckor, foto Emelie Olgert.
Skittles 22 månader, finklädd, foto Emelie Olgert.
---...---...---
Klicka på länken --> Säg inte Cancer! <-- Denna melodi säger lite om hur man kan uppleva det inom sjukvården när alla ska skydda dig för det du faktiskt har. För oss har det dock varit klarspråk av alla inblandade hela tiden. Det är vi väldigt tacksamma och glada för.
Lånad bild från Cancerfonden.se
Helena hittade en väldigt bra beskrivning av hur man kan bemötas av välvilja, men ändå blir det inte bra... När man har spridd bröstcancer med metastaser i stora delar av skelettet så är det frågan om hur lång tid man har - inte att det finns någon bot.
https://www.mabra.com/det-ska-du-inte-saga-till-nagon-med-brostcancer/?fbclid=IwAR2yT8tYtNO9rB3UbkzUErFb3zR_avRC1WnDJM64qpqoP8CYQgzomfnvwtY
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar