Helena har större och större problem med biverkningar av hormonbromsmedicinen. Inte vad gäller dess verkan på metastasernas utbredning utan på att hon får väldigt ont i munnen. Tidigare, i våras/försomras, så hade hon en vecka/månad där det var jobbigt med små blåsor och ömt i munhålan. Nu är det istället 3 veckor/månad som hon har munhåleont. Ingen vidare hoppfull utveckling... Än tycker hon det är värt munproblemen då bromsmedicinen verkar funka bra i övrigt. Hennes blodvärden har som väntat börjat bli lite sämre - men fortfarande tillräckligt bra för att våga fortsätta med hormonbromsen. I slutet av september är det avstämningsdags igen. Denna gång så är iaf jag lugnare och tryggare med läget, än jag varit de sista två avstämningarna.
Barnbarnet Thore förgyller vardagen emellanåt.
Redan 16 månader och inskolning på förskolan påbörjad.
Imorgon är det en ny vecka. Denna kommer att innebära mer för mig än många andra veckor inneburit sista tiden, för mig som individ. På tisdag ska jag lämna Helena i varmvatten-badet på rehab-Nässjö. Sedan ska jag åka och ha ett möte med Arbetsförmedling och Försäkringskassan om mina förutsättningar att kunna jobba. Direkt därefter ska jag åka och hämta upp Helena efter badet och leva vidare (förhoppningsvis). På torsdagen den 5/9 ska jag opereras. Det är planerat som dagoperation och jag ska kunna gå hem efter att lokalbedövningen har släppt. Hade det nu varit en fot ett öra eller nåt annat utstickande på kroppen så hade det varit lugnt. Denna gång är det dock mitt manliga organ som ska opereras. Någon som de flesta män troligtvis inte vill höra talas om. Jag har fått cellförändringar i huden och måste göra någon åtgärd för att inte få än värre problem. Om de måste ta bort allt så kommer jag givetvis att ändra namnet till Petra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar