Bröllopsdag, rally och minnesljus.

 Vissa helger är lite annorlunda. Allahelgonnahelgen har ju för mig varit en festhelg, främst pga att Novemberskölden körs i närområdet. Jag har ju själv lekt med både bilar och motorcyklar, så när ett av Sveriges största rallyn nästan passerar hemmet, - då är det fest! Inte blev det mindre fest när Helena och jag gifte oss 3/11-2006. Snacka om dubbelfest! När Helena nu är borta så blir det istället (minst sagt) lite dubbelt. Gravsmyckning och tändning av minnesljus, - innan jag vandrar ut i skogen för att njuta av rallyt. Hur många hästkrafter krävs det för att dämpa sorg?

Ett ljus för Helenas minne, från mig i

minneslunden.

Min kusin (Helen) hade tänt hos min farfar

 och farmor (hennes mormor och morfar).

Mamma och pappas grav har fått lite smyckning.

Tänt ett ljus hos min mormor och morfar på 

Brånerydskyrkogården i Huskvarna.

Medieproffset Tim Liljegren fastnade på ett foto. Skoj att 

Nässjö Mk arrangerar Sveriges största rallytävling.

Antingen älskar man ljudet av en trimmad volvo.

 - Annars har man fel! Så nära Nirvana man 

kan komma med kläderna på.

Ibland lever jag lite. Här är från förra helgen,

då jag hade en trevlig mat- och vingäst här.

After rally. Solnedgång kl 16.30, Axlarp Forserum.

Jag är kartläsare i Johans Cupra-hybrid.

2 år sedan Helenas begravning.

 Imorgon (14/10) är det 2 år sedan Helena begravdes. Just sådana datum är jobbiga. Storhelger och datum som rör död, diagnos (från tidigare), osv - går inte att undvika. Det enda sättet att gå vidare, - är att ta tag i ett hinder i taget. Inte många ryttare driver sina hästar att ta alla hinder i ett upphopp... - Man får bättre resultat om man tar ett hinder åt gången. Sen kan man givetvis fråga sig varför det ska vara så många hinder. 

Jag har varit ganska så känslig för förkylningar efter att jag åkte på covid för en månad sedan. Nu har jag vandrat runt med hosta, snuva och en riktig mansförkylning i 9 dagar igen. Sover max 4 timmar per natt. Vaknar och täpper igen både hals och näsa. Utan fria luftvägar, blir jag lite grinig och gnällig. 

Jag har nu klarat av att minska 19 kilo, sedan nyår. Så trots förkylning och hosta, har vikten fortsatt åt rätt håll. Vissa dagar funkar det att gå som vanligt, medan andra dagar får mig att tala väldigt tyst om antal steg... Nu är det "bara" upploppet kvar på min "hälsoresa". Målet är ju att klara av ytterligare 3 kilo till nyår. 

I fredags fick jag hjälpa en nyopererad kvinna, som normalt klarar allt själv. Hon hjälper dessutom alltid alla andra, jämt! Hon fick kämpa för att ta emot lite hjälp, men gjorde det med bravur. Så att jag äntligen fick äran att hjälpa henne lite - är härligt. Lite positiv "pay-back". Härligt att få vända riktning och ge henne lite tillbaka, istället för att ta emot.

I lördags blev det en ljuvlig lunch på "Beirut street" i Nässjö, med Maria. Vi åt Libanesisk meze med grillspett och diverse tillbehör. En 9.5 poängare på smakskalan. Förlåt Maria. - Jag satt nästan och somnade, - det berodde inte på sällskapet, utan på min frånvarande nattsömn. Trevligt sällskap och riktigt trevlig mat = bra lördagslunch.

Vad vill jag nu ha sagt med denna blogg? Jo, för några år sedan stod mitt liv på "stand-by" eller tomgång, och jag försökte givetvis hjälpa Helena med det jag kunde. Att få i henne medicin, mat, vårdbesök, tvätt, övrig markservice i hemmet, osv - tog nästan all min tid. Det var dock alltid självskrivet att göra allt jag kunde för att hjälpa henne, på ett så bra sätt jag kunde. Idag är mitt liv istället inriktat på mitt jobb, bostad, vänner och min hälsa. Det är för mig viktigt att försöka leva mitt liv. Är det lätt att starta upp det som varit parkerat i träda under några år? - Nope! - Det är små försiktiga steg i riktning framåt, som gäller. Men jag sätter ett ben framför det andra och upprepar det sen, tills varje dag är slut.

Helena med gitarren, - Falun 2005.

Man kan tappa både hår och ögonbryn

 av cellgifter, men ändå vara busig.

 "- Jag vill inte vara med på foto"...

April 2022.

Libanesisk meze med saffransris och grillspett,

smakade så bäst! "Beirut street" i Nässjö.

Egenskördat från trädgården. Snart är säsongen slut.

Dags att planera för nästa år.

MINA - bara MINA!

De fyras gäng har blivit de fems gäng. Idun bor här tillfälligt.

Matharmoni. Alla 5 äter nu tillsammans. Det  

svåraste är att se till att ingen äter dubbla

 portioner, eller att någon matvägrar.

Så husse får vara vaken.

2 år sedan Helena somnade in.

 Egentligen så är det mest bara konstigt att skriva om att det har gått 2 år sedan Helena dog. Saknaden, känslan av orättvisa, att hon inte fick chansen att träffa sitt (biologiska) barnbarn. Tyvärr så är livet skört, ovisst och i mångt oförklarligt. Istället för att gräva ner mig i alla jobbiga saker med död, saknad och ofrivillig ensamhet, så ska jag försöka att vända på det. - Om inte annat, så för min egen skull.

Sedan Helena dog 13 september 2022, så har jag

• träffat vänner (mer än 30 gånger) på luncher, middagar och fikastunder, både hemma hos mig och fjärran från mitt ide.
• fått ett jobb på 50%, som jag både orkar med och inte minst: - trivs med.
• fått sjukersättning på 50%.
• minskat 17 kg i vikt de senaste 8 månaderna.
• jobbat med huset, både ute och inne, - det ska bli mitt. - ("vårt" hem försvann när Helena dog).
• lyckats spara ihop ett väldigt litet, men naggande gott kapital. 
• varit på krogen 3 gånger med vänner. 
• köpt en driftsnålare bil.
• haft en valpkull.

Med andra ord så lever jag! Jag måste ju försöka leva mitt bästa liv, - varje dag. - Helena fick inte chansen - men vem f-n är jag om jag inte värdesätter den tid jag har kvar. Som jag tidigare berättat så lovade/hotade Helena med att komma och spöka för mig om jag blev en sur, grinig gubbe. - Hon har inte visat sig en enda gång, för mig. (Däremot för en vän när vi "tvingat" i oss mat och dryck, hos mig. Det har dock varit en gillade tumme upp från Helena, enligt min vän). 

Så här vill jag minnas Helena, - glad och busig.

 Före cancerns intåg. 12 augusti 2016, Varberg. 

(Helena i vit jacka - okänd staty i trädet).

Helena älskade havet. Här i ett blåsigt 

 Varberg, (7´de vik), 9 augusti - 2016.

Så här såg dödsannonsen ut. 

2 år sedan, idag.

---...---...---

Jag skulle bara handla lite lunchmat. 

Det gick, "- så där"...

En kyckling på drygt 2 kg, + en pajsugen gubbe = 1 kycklingpaj

 med sparris och 1 med paprika och 8 portioner lunch på en och

 samma gång. 4 i frysen och 4 ska jag "tvinga" i mig i veckan.

Att åka till jobbet tidigt på måndagar, har sina 

plus. Soluppgångarna är ofta grymt fina.

Att jobba på fritids (åk 2) är härligt. 

Ibland får man sitt porträtt målat.

Mina halvludna kompisar älskar solen.

Fortsätt njut av sommaren!

Än är det faktiskt sommar. Trots att regnmolnen har kämpat om utrymmet på himlen, sista veckan, - så är det faktiskt sommar än! På jobbet har man inställningen att är det utelek, så är det. Jag supportar detta. Det finns regnkläder! Jag har kvitterat in ännu fler vuxenpoäng, sista tiden. Har köpt nya tröjor och skjortor. Jag har ju minskat 2-3 storlekar i omfång, sedan nyår. Igår beställdes dessutom nya regnkläder och nya överdragsbyxor, till vinterns drabbningar. - Att jag redan nu planerar för vintern måste ju ge ett extra vuxenpoäng, eller? Inte för att jag räknar vuxenpoäng, - men härligt att min (normalt) stressade skalle kan varva ner och planera/njuta av att vara ute i god tid. 

Väntan på att få vidare hjälp med mitt sura knä är jobbigt. Jag har ju tid den 9 september. Fram tills dess har jag inget annat val än att bita ihop och stappla vidare. Vid detta besök kommer jag endast i bästa fall få remiss på en röntgentid. Sedan väntan och förhoppningsvis röntgen. Efter röntgen återkoppling till vårdcentralen och bedömning. Sedan hoppas jag på en artrosoperation i höger knä. Min supersvullna hälsena är ju också på höger ben. Den har man från sjukvården negligerat sedan juli månad 2023. Har fått tips om att laser ev kan jälpa med hälsenesvullnaden. Ska kolla vidare. Kanske lika bra att amputera hela benet. Det är ju inte mycket som är rätt i den högra skanken... (viktminskning, the rough way). 

Har idag (lördag) varit i Jönköping och hälsat på i Rådhusparken där man laddade för Prideparaden - 24. Jag är ju lite svag för satir och njuter att man hetsar lite mot pampar och "rövsittare" som strävar bakåt. Det fanns många plakat och banderoller som jag tog till mitt hjärta. Många deella krafter lägger ner så mycket tid och själ för något så självklart. Klart att jag supportar även detta. Det viktigaste är att alla har rätt till kärlek, oavsett kön, relion eller ursprung. That´s a statement! Ni som missar Pride i Jönköping idag är varmt välkomna till Nässjö den 14 september. Man kan ju inte bara leka med regnbågsflaggor, man måste ju besöka några second-hand-affärer också. Idag så handlades 2 ganska så enkla men varma tavlor för 38:- st. 3 nya lampskärmar för hela 50:- tillsammans... 

Även om jag är ganska så värdelös på det mesta- 

Så kan gubbafan odla solrosor iaf!

De Amerikanska blåbären är på gång. Lite ojämnt mogna än,

 men snart så. Synd att jag inte gillar blåbär,

Mer gurkor på gång.

Som sagt. Fler godsaker kommer. Bäst att köpa hem bubbel. 

Välkylt bubbel och nyfångad gurka smakar kanon, tillsammans!

Luktärtorna börjar åldras och övergå i mer lila. 

När de började blomma (juni) var dom ljusrosa.

Dagens fynd. 2 tavlor + 3 lampskärmar.

 126:- för hela kalaset.

En av dagens härliga skyltar.

Pride, Jkpg -24.

Rådhuset i Jönköping ser vackrare

 ut med en regnbågsflagga.

En vanlig, gråtrist gubbe.

Samma gubbe efter ett besök på Pride- 24 

i  Jönköping. Åtminstone mer färgrik!

Imorgon skulle Helena ha fyllt 60 år.

 Orättvist, åt hel-ete, osv är lätt att säga. Tyvärr så kommer ovälkomna sjukdomar, livsöden och annat objudet, ändå och hälsar på många, förr eller senare. Både jag och Helena fick ganska så tidigt i livet börja kämpa för vardagen. Utan insatsen med "ett hårt pannben", så rasade allt. Ekonomi, familjeliv, arbete, osv. Helt ok, - det är många som har det kämpigt och valet att lägga sig ner och vänta på döden, istället för att kämpa vidare, känns inte lockande. Visst är det jobbigt när man själv varit tvungen att kämpa för att existera, medan vissa människor i ens närhet kan skita i det mesta och ändå löser sig allt, för dom. Men som redan sagts, orättvist - JA! Ändå är det bara att böja ner huvudet och kämpa. Jag förväntar mig en klapp på axeln av Sankte Per när jag kommer dit: "Bra jobbat" hoppas jag att han säger. Säger varken han eller någon annan något så får väl tystnaden vara talande. 

Helena fick inte uppleva vare sig sin 59-årsdag eller morgondagens 60 år. Orättvist är ordet. När en så livskraftig person måste vika in hovarna i förtid, så känns mycket meningslöst. Dock är det ju så att alternativen är 2. Passivt acceptera orättvisan och sitta och vänta på döden, - eller kämpa på, vi som fortfarande lever och kan. Jag tycker att Helenas död gav oss (närstående), en chans att fortsätta våra liv. Om inte vi försöker, som fått chansen att leva vidare, vad f-n har då Helenas liv varit värt? 

Idag började skolan "på riktigt". Jag har varit med på frukosten för fritidsbarnen och sedan har jag varit med som stöd i en 2á klass. Skoj att vara igång! Nu ska jag bara hitta in i rollen som "dagtidare" på skolan. Förra terminen så var jag ju vikarie, när någon var sjuk. Denna termin är jag anställd som lärare i fritidshem. Så denna veckan har jag 3 morgonomsorger, med frukost och 1 stängning av skolan (fritids) 18,30. Att få ihop detta på en halvtidstjänst är ett mirakel, men det funkar ganska så bra, så här långt. Trivs riktigt bra med både barn och övrig personal. Mitt knä har fortfarande inte lossnat från kroppen! Smärta? - Nja, lite lagom. Men jag kan nästan gå utan att halta. Snittat över 11000 steg/dag denna veckan, än så länge. - Mot framtiden och vidare!

Helena 29/5 2021, Taberg. Imorgon 

skulle hon ha fyllt 60 år.

På Tabergs topp 29 maj 2021.

Så här skrev jag på fb, när farstukvisten ÄNTLIGEN fick 

en soffa, - lagom till Helenas 56-årsdag (16/8-2020). 

  Nu, redan? Planerade farstukvisten redan när huset

 köptes 1989. Skulle bygga en bänk direkt när 

jag byggde farstukvisten 1991, men... 

Igår började jag och slutförde även projektet: 

"Front side ass bench". Så 30 års planerande och 

2 timmars byggande, så var det klart. 

Ps, godkänd av madame H. ds.

Hade fikabesök i torsdags

eftermiddag av Elisabeth.

Mina solrosor är STORA!

(Det är Elisabeth i vita kjolen).

Ta-da! Dags för ännu ett hål i bältet.

Nu är jag anställd, på riktigt i Nässjö kommun.

Har fått en leasingdator.

Ser inte så mycket ut för världen, men 

satan så goda. - Egenodlad mangold.

Jag kallar dessa för mangold-dolmar.

Kycklingbröstfilé och kycklinglever med grönheter.

Yummie, yummie!

10 matlådor med vettig lunchmat.

"Bara" fjärde gången man fräser bort de nya

farthindren... Hur vore det att planera 

först, - bygga sen?

Vilda vill smaka husses asiatiska kycklinggryta.

Äppelträdet firar 5 år. - Första året med

 ordentligt med äpplen.

Lördagsmys: Kalkonschnitzel med paprikasås.

Tillagad i min nya maskin, se nedan.

Har köpt en airfryer. - Sent ska syndaren vakna...

Förvälld svamp, redo för vinterns nöjesmåltider.

Första arbetsveckan HT-24, - blev kort...

Att vara tillbaka på arbetet efter semestern, kändes väldigt bra. Visst är det lite motigt att inse att årets semester redan har avslutats och verkligheten åter knackar på dörren. Men har man ett jobb man trivs med och bra kollegor, då går det bra. Tyvärr så gick arbetsstarten åt fanders redan i tisdagskväll. Mitt högra knä började vinkla ut från kroppen. Jo tack, det gjorde så ont att det svartnade för ögonen. Jag linkade hem de sista hundra meterna på kvällspromenaden med hundarna. Satte mig framför tv´n ch tog lite extra morfin. - Vilan funkade om jag var blickstill, medan morfinet var lika bortkastat som en hägring för en blind person... Jag hoppade på mina gamla kryckor till sängen, tog insomningstablett för att se om jag kunde somna och sova bort råvärken i knät. Lyckades somna, men vaknade efter 30 minuter med kramp i hela högerbenet. Lyckades hitta en avlastande ställning i fåtöljen framför tv´n. Satt där till jag behövde kissa. Då ville inte benet låta mig röra mig. Varken med eller utan belastning funkade höger knä. När jag klarat av toan så skulle jag ta mig ut i köket. råkar ställa mig lite på höger ben och knät vinklar ut i ca 30 grader, utanför kroppen. Trodde jag skulle svimma, då värken fick både tårkanal och svordomsreserven att öppnas. Insåg att jag måste söka hjälp. Tänkte vänta på att åka till vårdcentralen, när dom öppnar. Sen vet man ju inte hur länge det blir att vänta där. Dessutom så har dom ingen röntgen, jag kunde absolut inte köra bil i det skick jag var. - Så jag ringde 112 och fick en ambulanstransport. På akuten i Jönköping gick det sakta, men jag var på rätt plats. Anlände 05.10 och en AT-läkare kollade på benet vid 09. Jag fick röntga vid 10-tiden. Sedan var det väntan till 13.30 på ortopedläkare och AT-läkaren. Uttänjda ledband och en inflammation i knät var domen. Då röntgen gjordes på obelastat knä, så såg dom inte artrosens dagsläge. Så detta får jag diskutera med vårdcentralen när jag ska dit den 9 september. Tills dess ska jag försöka vara lite "lagom". Vilket inte är så lätt för mig. Efter ordentligt muskeltryck av läkaren och upptejpning/bandagering, så kom min äldste son, Jocke och körde hem pappa på sin sista semesterdag. Min underbara (underbästa?) vän Anita åkte hit före jobbet och rastade mina hundar och gav dom mat. Sedan åkte hennes (semestrande) son, Daniel hit och rastade hundflocken en sväng på förmiddagen (förlåt Daniel för att mina hundar skällde ut dig). Tack alla ni härliga människor, som hjälper mig när kroppen inte vill vara med.

I onsdags vilade jag och sov ifatt lite efter nattens och dagens bravader. Fixade nytt knäskydd/stöd i torsdags som har stödskenor, som stöder upp knät i sidled. Kunde inte hålla mig utan gick lite med kryckor för att hålla igång kroppen redan i onsdags. Så fick ihop 700 steg trots ett värkande knä. Igår  blev det 7600 steg, varav hälften med krycka och andra hälften med kryckan som ballast, utan att använda den. Så glad att knäskyddet funkar. Värken har nu landat på en 3-4 på värkskalan. I tisdagsnatt och onsdagens förmiddag var det 9-10 på skalan. Idag har jag "bara" hämtat lite svamp. "Kryckplockare av svamp" är väl nya titeln. Nu har ju himlen öppnat upp för störtfloder av regn, så det lockar inte så mycket att gå ut på promenad. - Hoppas det klarnar upp till kvällen, så jag kan mjukträna lite i kväll också. Jag SKA jobba på måndag igen! Ikväll blir det svamprensning och givetvis rensvin. 10 liter svamp = 10 glas vin, eller??? Nä, men 1 eller 2 glas kan det nog bli.

Krycka, korg och fynd av svamp. Här är jag

 2 meter från en grusväg, nära hemmet.

I år finns det gott om guld i skogen.

En STOR korg med godis.

Blek taggsvamp tv, kantareller th.

The gubbe på akuten.

Blommande solrosor är vackra - även i 

skymningen. 3,5 - 4 meter höga.

Luktärtor är ju en klassiker. 

Snygga och lättodlade.