Ibland så kommer verkligheten och knackar på, - på min axel. Helena och jag har väldigt små klädkonton, vilket gör att när vi nu i "rea-tider" kan fynda lite, - då passar vi på. Så nu har det kommit toppar och underkläder till Helena från Cellbes. - Några tröjor och byxor från Sellpy (begagnade kläder) till mig och ett STORT paket till Helena från Sellpy. Tröjor, tunikor, väskor, sandaler till henne. Så nu är vi "dresserade"...
Det som dock gjorde störst intryck och gav störst tankeverksamhet var en svart kostym och vit skjorta åt mig. Mina gamla "finkläder" verkar krympa när de hänger oanvända i garderoben... Min härlige ingifte farbror dog förra veckan och då blev både jag och Helena påminda om att det är bra att ha en "universal kostym" hängande bara: ut-i-fall-om. När vi packar upp våra nya/nygamla kläder så säger Helena när hon ser kostymen: "- Å, vad fin, den ska du ha på min begravning". Nu går det ju inte en enda dag utan att jag tänker på Helenas hälsa och försöker bedöma hennes tillstånd, dag för dag. Men ibland blir det än djupare tankar än så. Även om vi lever i den "pallitiva världen", dagligen så blir vissa saker än mer nära bland.
Vi knatar på dag för dag och ser fram emot att få Helenas flock samlad på jul. Sen ska vi försöka att få till något med min flock också. Helenas hälsa är enl läkaren stabil men vi märker en avtrappning på orkeskontot, samtidigt som hon är mer trött och mer å mer utmattad bara av att vara. Det viktiga är att vi vågar vara oss själva även om resan är oönskad, hemsk och dödlig. Som en av mina gamla favoritgrupper sjöng:
"Dag för dag ett litet steg framåt,
ser mig aldrig tillbaks eller neråt,
för resan är snart över,
det gäller att satsa allt,
jag släpper aldrig taget,
det är inget eller allt..."
- Det är den kristna svenska gruppen, Edin/Ådahl. 1982 var jag i Upplands-Väsby hos mina sysslingar. Dom var aktiva i kyrkans ungdom och hade fixat biljetter till just Edin/Ådahl, (som jag aldrig hade hört talas om). Samtidigt som jag gillade musiken, harmonierna och texterna så var det ju dock lite pinsamt att gilla kristen rock när man som jag var en skittuff raggare... Men vad jag lyssnade på i smyg hemma - Det visste de andra motorburna ungdomarna föga om.
Jag knatar på med arbetsträningen och trivs väldigt bra på biblioteket/medborgarkontoret. Just samhällsupplysning är inom min sfär av kunnande. Det kan gälla allt från asylärende, arbetsansökning, ansökan om Svenskt medborgarskap, förmedling till konsumentvägledare, mm. Nästan varje dag får jag hjälpa en medmänniska med något, som dom själva har svårt för. Feels good!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar