Yes! Allt jag föresatt mig klarade jag ut. Så skönt när man trots en strejkande kropp med oerhört lite energi, kan göra ett "feel good-projekt". Denna gång är det "Buslandet Fantasia" som blev klart i etapp 1. Precis lagom till familjefika-dagen. Barnbarnen var nöjda och då är ju farfar/morfar nöjd. Bästa betyget fick jag av Thore (3 år): "-Vill stanna hos fa-fa..." De stora barnen med respektive samt Kerstin njöt av att få koppla av alla tillsammans. Jag hade knåpat ihop en smörgåstårta som inte gjorde ont att äta i värmen.
Helena har en jobbig period. Dels så tog hon cellgift i onsdags och det tar oftast 1 vecka - 10 dagar med illamående innan hon mår lite bättre igen. Dels så har hon urinvägsinfektion. Hon startade pencillinkur i lördags. Idag startade hennes dag kl 05.30 när hon ropar på hjälp från köket. Redan innan mediciner, kaffe och frukost är det dags för kaskadkräkning. Sen blir förmiddagen mestadels sova och svettas då febern ökar mer och mer. Från morgonens 38.8 till rekordnoteringen kl 16.00 - 39.9 grader. Detta var efter att hon kräkts i sömnen, strax innan... Nä, nu är det jobbigt på riktigt. Nu (kl 19.30), är febern nere på mer beskedliga 38.4 grader.
Igår var det exakt 3 år sedan vi fick beskedet att Helena hade "multipla" metastaser i skelettet. Vi har trots allt försökt att leva trots alla mot, som står i vår väg. Det handlar framför allt om att försöka göra det bästa av varje dag. Då, den där dagen hos distriktsläkaren den 3 juli 2018, så trodde vi båda två att det skulle gå fort. Inte ens i vår vildaste fantasi vågade vi tro att vi skulle få vara kvar bägge två efter 3 år med denna djävulska sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar