När jag växte upp så var det ganska så vanligt att folk tyckte att jag var för mycket. - Sanningen att säga så var jag nog ganska så intensiv. Det händer ibland att jag funderar på hur det hade blivit om jag bromsat mig själv mer. - Jag hade säkert nått fler "erkänt" bra mål. - Men är det verkligen syftet med vår tid på jorden? Jag har ju - mycket tack vare min AdHd-mentalitet, fått se så mycket mer. Fått testa så mycket mer än de flesta bara får läsa om. Min mor och far brukade försöka bromsa mig (i välmening) det var inte ofta de lyckades. Det dom faktiskt lyckades med var att få mig att stanna upp ibland, räkna till 10 - för att sen fortsätta eller avbryta. Just dessa stopp har fått mig att fungera hyfsat som individ i den stora världen. Däremot så fungerade aldrig deras försök att lära mig måttlighet. Visst, - nu när man sitter med resterna av den slitna/skadade kroppen så kommer ju frågan: - Var det värt det?
- Vem vill festa "måttligt" i ungdomsåren? Jag festade hårt i yngre dagar.
- Vem vill älska "lagom"? Jag älskade intensivt.
- Vem vill spela musik "lagom"? Jag spelade musik högt, vilt och hårt.
Helena har också varit följsam och sann, mot sin medfödda läggning. Hon har ju tydliga drag mot Aspergers-syndrom. Hon kan glömma tid och rum totalt och bara totalfixera på en och samma sak. När hon skrev böcker så var vi tvugna att sätta ett slutdatum där redigeringarna måste vara klara - så hon inte började ändra i texten för den 57´de gången... Allt runt om får vänta när hon drunknar i en enda sak, som hon inte släpper förrän man tvingar bort henne. - Eller att hon faktiskt är nöjd och känner sig klar, (vilket händer sällan). T ex så skulle hon en sommar, i ungdomsåren, lära sig att spela gitarr . - Givetvis fortsatte hon trots att blodet rann på de överanvända fingrarna. Men satan så bra hon kan spela efter detta! Så för att beskriva Helena använder jag motsatsen till lagom. - Unik, egen, sakkunnig inom sitt område, - men egentligen täcker endast ordet olagom in hela vidden. Eller får man i välmening säga Omåttligt unik?
Vad vill jag då ha sagt med detta? - Jo, strävan efter att vara "anpassat" lagom, känns som en schablon. Och ärligt talat - vem vill leva som en schablon? Jag känner människor som hela sina liv levt just "lite lagom" - De äter lagom bra mat, motionerar lite lagom, röstar i valtider på det parti som är lite lagom. Man har 1 eller 2 barn - för det är ju lagom. Givetvis kör man Volvo V70 - för det är ju lagom. Man har givetvis lagom långt hår. Nu behöver ju inte detta vara något som helst fel - Om man gör ovanstående för att man vill det. - Men det jag har svårt för att förstå, är att vissa strävar så efter att vara lagom, måttliga och mainstream att de knappast inte lever, på resan som heter livet. Det är nog så att det viktigaste är att man är tillfreds med sitt liv. Jag vet att hade jag följt de synpunkter och försök till "rättning i ledet" som föräldrar och skolan försök pracka på mig - så hade jag varit oerhört lagom. OCH missnöjd, innesluten i en falsk bubbla samt skittråkig i mina egna ögon. Så låt mig avsluta med att säga. Varje människa förtjänar att leva sitt liv. På det sätt som gör dom saliga. Med tillägget - Så länge man inte skadar andra.
Lite uppdatering på sjuksidan/hemmalivet.
- Helena har högre värden igen på insulinet. - Dags att ringa och höra om vi får öka dosen mer?
- Helena har klarat av fösta perioden med cellgifter, nu är det uppehåll i en vecka. Illamående!
- Helenas värk i höfterna är värre, (strålades ej). Ryggvärken - betydligt bättre efter strålningen.
- Vår egenuppfödda tik Alvina ska valpa vilken dag som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar