Att bli tagen på sängen, kan innebära så mycket. Givetvis den sexuella betydelsen, men tyvärr är det inte det jag svamlar om idag. Inte heller är det något nytt, oväntat som händer i ens liv. Nä, jag tänker på hur en väntad förändring kan slå så jä-la hårt. Vi har ju sedan 3 juli 2018 vetat att Helenas cancer avsevärt kommer att förkorta vår gemensamma tid. Jobbigt - JA. Möjligt att förändra - NEJ. Det jag har oerhört svårt att förstå är varför jag invaggat mig i en falsk tro på att bromsmedicinerna skulle fungera över så mycket längre tid. Är det självbedrägeri och hoppfullhet som gömmer nu:et? Jag tycker inte att jag har stoppat huvudet i sanden, men hur bedömmer man det hos sig själv? - Det är ju mer än en sak som snurrar där inne i hjärnsubstansen. Faktum ligger på bordet - Det sprider sig och nu nåste det till andra mediciner för att söka stoppa den oönskade spridningen/tillväxten.
På onsdag ska Helena ta biopsi på metastasen i levern. Det blir "bara" över dagen som hon behöver ligga inne på onkologen, Ryhov i Jönköping. Resultaten av denna biopsi styr sedan vilket cellgift hon ska få. - Med start redan nästa vecka. Så detta är ju helt i linje med "förnuftsmässig" behandling. Ändå så känns alla saker som hänt senaste månaden som STORA steg och dessutom ibland, steg i fel riktning. Givetvis så var ju strålningen förra måndagen viktig så hennes värk minskar. Tyvärr så svullnade hon mycket i kroppen, runt om strålningspunkten, denna gång. Än har inte värken släppt speciellt mycket, men bara svullnaden ger med sig så hoppas vi på bättre dagar. Det gick inte att hitta det ställe som värker intensivt i bäckenet på Helena - så man strålade bara revbensbågen där hon haft en väldigt hög värknivå. Jag har ju skrivit ner en form av dagboksanteckning för varje dag sedan vi fick cancerbeskedet. Så här långt är det 68 tätskrivna sidor. Där står vad som tagits för kontakter, vårdinrättning samt en bedömning av värknivån, dag för dag. Utan att ta i så kan jag säga att de siffror som värknivån haft den sista månaden är unika. Helena har fått öka morfinet ytterligare. Då ska också tilläggas att hon, när vi träffades, knappt ville ta en panodil mot huvudvärk, - ens vid något enstaka tillfälle. Nu ligger en remiss hos smärtenheten på Ryhov, så hon kan få en mer anpassad medicinering. To be continued...
Givetvis så är det ju inte en sak i taget --> Fredagen den 22/1 så blev det både MR och planering av strålningen samt käkkirurgen och inspektion av en ny inflammation i Helenas underkäke. På måndagen 25/1, så blev det åter igen dubbelbesök. Käkkirurgen opererade ut en tand och onkologens strålningsavdelning strålade hennes revbensbåge. Jag är väldigt glad över att Helena är en fighter, som vägrar att ge upp i förtid. Hon är tapper som få och självömkan finns inte. Fortfarande så bryr hon sig mer om andra än sig själv. Dock så tär ju sjukdomen på henne. Det märks väl att ju högre värk - desto mindre ork/kraft. Vilket är ganska så givet men på senare tid så märks hennes energibegränsningar allt mer tydligt.
För att orka med de tunga dagarna som ibland kommer, så har vi lite planer:
- En vår/försommarresa till Österlen. Över dagen eller ev med en övernattning.
- En resa till sonen Stefan m fru Linda i Falkenberg.
- Först av allt så blir det nog valpar i vår kennel. Alvina har böjat få lite mage, så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar