När trötthet och energisvaghet krockar händer... - Absolut ingenting! Jag vet inte vad det är som gör vad, men - usch va jobbigt allt är ibland. Jag har som jag tidigare nämnt hjärtproblem som jag äter bl a betablockerare för. Fördelen med denna medicin är att man får ett lugnare tempo på hjärtat. De problem som följer är inte lika roliga, en låg puls som är jobbig att få upp i vettig hastighet. När man måste stressa eller ta några snabba steg - så höjs inte pulsen som den normalt gör. Detta leder till att det är svårt att få tillräckligt mycket luft till lungorna. Så mer än en gång har jag stått och flåsat efter 2 snabba steg och folk tror att jag har fått ett anfall...
Jag har även haft giftstruma och opererat bort sköldkörteln samt 3 bisköldkörtlar. Detta gör också att man ofta får låg energi som följdverkan. Också livslånga medicinen Levaxin ger ibland biverkan med energisvaghet som följd. Så att jag inte spritter av energi är kanske förklarligt...
Nåväl, vad är väl en lite slö och orkeslös gubbe jämfört med hans tidigare Ad-Hd mentalitet? - Det kan ju vara helt fantastiskt. - Han smiter ju inte iväg så långt. Han orkar oftast inte hitta på något dumt heller. Förr klättrade han på taket samtidigt som han städade källaren...
Det som är det mest störande för mig är att jag har problem att uppmana tillräckligt med energi för att orka finnas till hands för mina nära som behöver mig. När frun kommer att bli allt sämre, så måste ju jag matcha hennes behov med min insats.
Jag är redan mer nyfiken på nästa månad än denna innevarande. Redan den tredje september ska jag in och ha möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Jag vill jobba men har problem med att hitta ett jobb som min utslitna kropp mäktar med. P g a detta är det spännande att få se hur vi ska hitta rätt jobb för mig. "looking forward to". Sedan är det bara två dagar innan nästa stora händelse. Jag ska opereras för cellförändringar i manligheten. Efter att inte kunnat urinera vettigt utan att det svider, blöder eller skaver på över ett år - så känns det som om hoppet om ett mer vanligt liv finns strax bakom hörnet.
Trots allt detta så är det största just nu att Helenas njurar inte visade på något allvarligt fel. Hennes njurvärden var dåliga men ultraljudet visar som väl är att det inte är cancern som spridet sig dit. Troligtvis är det hennes diabetes som strular med njurvärdet. Nu kommer hon åter att få ta skelettstärkande medicin 1 gång/månad. Vilket förhoppningsvis hjälper till att stärka hennes metastassöndrade skelett, så hon orkar bära upp sin kropp, ännu lite längre. Troligtvis är det även på gång med någon form av påverkan på organen av hennes autoimmuna/degenerativa MS. Så även vad gäller Helena så är det frågan vad som är vad? Så fort hennes MS/autoimmuna sjukdom ger ett inflamerat organ - så tror vi pga cancern att det är just cancern som spridet sig...
Camilla Bergmans härliga bilder säger mycket.
Finns på fb: "min värld av teckningar och tavlor".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar