Helg!

Man ska ju glädjas åt det man kan hitta att glädjas över. Så nu finns det mycket att lyfta fram som positiva händelser. Jag har bland annat förlängt mitt vikariat på skolan, där jag är fritidspedagog. Nu har jag arbetsavtal till och med 28 mars (långfredagen). Jobbet har både givit mig bättre ekonomi, men så mycket mer. - Inte minst har självkänslokontot tankats ordentligt. 

Fick så mycket energi i lördags så jag började duscha blommor och tvätta insidan av några fönster. Trots minus 2 ute - så går det ju tvätta av insidan. Tvätt av 6 st gardiner i levnadsrummet. 2 promenadrundor i det klara men lite "råa" vädret. Så mitt minimum på 6000 steg per dag kommer i hamn. Egentligen borde det vara så mycket mer träning, men med mina skador och diagnoser så skyndar jag långsamt. Bättre att skynda långsamt mot ett slutgiltigt, hållbart mål.

I torsdags så fick jag ett samtal där goa Anita frågade om jag ville komma och äta middag och smaka av lite i hennes vinförråd på lördagskvällen. - Vad tror ni svaret blev? Det blev lite ans av gubbens skägg, innan avfärd. - Blir man bortbjuden till en fager och trevlig dam, så gäller det ju att anlända med blommor i hand och rensade skäggstrån i ansiktet. Vi har hittat varandra på ett härligt plan. Prat om våra bortgångna föräldrar/partners blandas med gamla minnen från vår ungdom och livet i stort. Som hon hade sagt till sin son, när han frågade vad hon skulle göra på lördagskvällen. "- Har bjudit hit Peter. Vi har det så trevligt ihop".  Så sant!

Idag (söndag) så fyller min dotter, Anna 32 år. Det är först när man inser att barnen börja komma upp i ålder, som jag fattar att jag börjar bli ordentligt mogen. - Än är jag dock inte övermogen. I år fyller min biologiska flock 29, 30, 32 och 34 år. Mina bonuskidz blir 36, 34 och 31 år. Själv har jag ju känt mig som 70 år, under många år. När jag fick den stora hjärtinfarkten 2009 (44 år) så kände jag mig som 70 år (minst)... Nu, efter att vågen börjat visa lite mindre och gubben mår bättre när jag jobbar och gör nytta, så känns det som jag är 60. - Det blir jag dessutom nästa gång jag fyller. Så äntligen är jag tillbaka där den faktiska åldern och den upplevda harmonerar.

Har köpt hem en hel del fröpåsar, till kommande förkultivering. Jag blir som ett barn i en godisaffär när vårsolen visar sig. - Även om det är tidigt än, så får man väl vara ute i god tid med planeringen? När man sen får börja prata med och kittla de små plantorna under kronbladen. - DÅ är det vår på riktigt...

32-årsfest hos dotter Anna. Dottern Julia kollar in mammas 

nya Ernst-bok: "I det enkla bor det goda".

Husses nya sätt att servera sig själv. Rostade grön-

heter, här med en falsk lövbiff (nötfärs med kryddor).

Vilda 2 år är nyfiken på husses väldoftande mat.

Panerad torsk får samsas med canneloni med rostade grönheter,

på min nya meny.

Grönheter för 184:- ger många måltider.  +  Färdigrostade grönheter.

Vaknade i fredags morse vid 4, med hög värknivå. Så det var bara 

att börja laga kålpudding + kalkonbacon-gratinerad blomkål.

När gubben får för sig att fixa - då händer det saker.

Nyputsade fönster (insida), gardiner i tvättmaskinen 

samt blommor nydushade och "trimmade".

Ibland händer det. När jag handlade lite på lokala coop,

hade dom fina buketter, - klart att fina Anita ska ha en.

Hemma hos Anita lyste det ljus överallt. 

Hon har skapat en härlig oas i sitt hus. Cleant, stiligt, 

smakfullt och ändå varmt och mysigt. Jag önskar

 jag kunde ha liknande stil i mitt hem. Tyvärr

så samlar jag lätt på mig för mycket prylar.

Veden jag sågat upp av mina gamla fällda träd 

i trädgården, ger nu värme hos henne. 

En braskamin är ju bara så mysigt.

Är Anita svensk mästare på Irish 

coffee? Åtminstone så är hennes 

drinkar riktigt goda.

Söndagsmiddagen bestod av egengjord kålpudding 

med egenplockade och egengjord lingonsylt.

Det blir inte så mycket bättre...