Life goes on!

 Sitter och funderar på hur man ska definiera liv. Hade någon frågat mig när jag var 20 år så hade svaret antagligen varit vida skilt från vad dagens svar skulle bli. Tyvärr så hamnar man lätt i klyschiga svar och tankar. "- Livet är en gåva... - Livet är vad man gör det till..." osv. Sant, men inte speciellt unikt eller djuplodande. Livet har så många fler strängar på sin lyra. Tänk bara på den första förälskelsen, första gången man pussar en partner. När man tar körkort, har sex första gången, Får rösta och det kanske största av allt: - När man blir förälder. Livet ter sig olika över tid men också finns skillnader hos olika individer som upplever samma sak. Det jag vill ha sagt är: - Ta inte livet för givet! När man lever med palliativ vård hos sin partner blir just själva livet så viktigt. Att sträva efter att få varje dag värdefull. Att vägra sänka sig till "tyck synd om mentalitet". Helena mår ganska så bra just nu. Ibland klarar hon att äta både lunch och kvällsmat. Så vi hoppas att cellgifterna har träffat rätt. Beskedet kommer först om ca 2 månader.

Vi har haft ett veckolångt besök av Helenas faster Margareta (nunnan Birgitta). Hon är en härlig person med stor värme och ändå större hjärta. Jag ser en äldre Helena i Margareta. De är ganska så lika, både i sätt och i utseende. 

Mors dags firande med kladdkaka på terassen. 

Döttrarna Sabina och Susanna, Helena och

 hennes mamma Kerstin samt faster Margareta.

Madame Helena med en finblomma 

från bonusdottern Ida.

Utflykt till Tabergstoppen. Syster Birgitta och Helena.

Kycklingbaguetter och äppelcider intogs på höjden.

Skönt att jag får lite odlingshjälp...

Denna veckan är det ganska så fullt i kalendern. Helena ska till specialisttandläkare för att prova in en ny protes. Käkkirurgen för att kontrollera så käkbensnekrosen inte blommar upp igen. Provtagning inför nästa omgång med cellgift (månd nästa vecka). Specialisttandläkaren för slipning/polering av protesen. Så 4 vändor till Jönköping/Nässjö blir det denna veckan. Jag som hade tänkt att byta länkarmar på Chryslern så vi kan ombesikta henne. Som tur är så ser nästa vecka lite lugnare ut. Ska gå ut och smeka Chryslern ömt och lova henne nya länkarmar nästa vecka. Hoppas hon inte blir alltför tvär och tjurig...