Ett fönster mot himlen: Första arbetsveckan HT-24,

Att vara tillbaka på arbetet efter semestern, kändes väldigt bra. Visst är det lite motigt att inse att årets semester redan har avslutats och verkligheten åter knackar på dörren. Men har man ett jobb man trivs med och bra kollegor, då går det bra. Tyvärr så gick arbetsstarten åt fanders redan i tisdagskväll. Mitt högra knä började vinkla ut från kroppen. Jo tack, det gjorde så ont att det svartnade för ögonen. Jag linkade hem de sista hundra meterna på kvällspromenaden med hundarna. Satte mig framför tv´n ch tog lite extra morfin. - Vilan funkade om jag var blickstill, medan morfinet var lika bortkastat som en hägring för en blind person... Jag hoppade på mina gamla kryckor till sängen, tog insomningstablett för att se om jag kunde somna och sova bort råvärken i knät. Lyckades somna, men vaknade efter 30 minuter med kramp i hela högerbenet. Lyckades hitta en avlastande ställning i fåtöljen framför tv´n. Satt där till jag behövde kissa. Då ville inte benet låta mig röra mig. Varken med eller utan belastning funkade höger knä. När jag klarat av toan så skulle jag ta mig ut i köket. råkar ställa mig lite på höger ben och knät vinklar ut i ca 30 grader, utanför kroppen. Trodde jag skulle svimma, då värken fick både tårkanal och svordomsreserven att öppnas. Insåg att jag måste söka hjälp. Tänkte vänta på att åka till vårdcentralen, när dom öppnar. Sen vet man ju inte hur länge det blir att vänta där. Dessutom så har dom ingen röntgen, jag kunde absolut inte köra bil i det skick jag var. - Så jag ringde 112 och fick en ambulanstransport. På akuten i Jönköping gick det sakta, men jag var på rätt plats. Anlände 05.10 och en AT-läkare kollade på benet vid 09. Jag fick röntga vid 10-tiden. Sedan var det väntan till 13.30 på ortopedläkare och AT-läkaren. Uttänjda ledband och en inflammation i knät var domen. Då röntgen gjordes på obelastat knä, så såg dom inte artrosens dagsläge. Så detta får jag diskutera med vårdcentralen när jag ska dit den 9 september. Tills dess ska jag försöka vara lite "lagom". Vilket inte är så lätt för mig. Efter ordentligt muskeltryck av läkaren och upptejpning/bandagering, så kom min äldste son, Jocke och körde hem pappa på sin sista semesterdag. Min underbara (underbästa?) vän Anita åkte hit före jobbet och rastade mina hundar och gav dom mat. Sedan åkte hennes (semestrande) son, Daniel hit och rastade hundflocken en sväng på förmiddagen (förlåt Daniel för att mina hundar skällde ut dig). Tack alla ni härliga människor, som hjälper mig när kroppen inte vill vara med.

I onsdags vilade jag och sov ifatt lite efter nattens och dagens bravader. Fixade nytt knäskydd/stöd i torsdags som har stödskenor, som stöder upp knät i sidled. Kunde inte hålla mig utan gick lite med kryckor för att hålla igång kroppen redan i onsdags. Så fick ihop 700 steg trots ett värkande knä. Igår blev det 7600 steg, varav hälften med krycka och andra hälften med kryckan som ballast, utan att använda den. Så glad att knäskyddet funkar. Värken har nu landat på en 3-4 på värkskalan. I tisdagsnatt och onsdagens förmiddag var det 9-10 på skalan. Idag har jag "bara" hämtat lite svamp. "Kryckplockare av svamp" är väl nya titeln. Nu har ju himlen öppnat upp för störtfloder av regn, så det lockar inte så mycket att gå ut på promenad. - Hoppas det klarnar upp till kvällen, så jag kan mjukträna lite i kväll också. Jag SKA jobba på måndag igen! Ikväll blir det svamprensning och givetvis rensvin. 10 liter svamp = 10 glas vin, eller??? Nä, men 1 eller 2 glas kan det nog bli.