Bilderna berättar om vardag å fest.

Ibland kan det mest enkla och uppenbara gömma sig lite bakom vanor, måsten och tradition. För mig gäller detta nog ganska så mycket. Inte minst, dygnsrytm, mat och prioriteringsordning. Nu när jag försöker komma igång lite med min STORA, tunga kropp så blir det nästanpå dagligen aha-upplevelser och insikt om att "vanans makt", styr mig så mycket mer än jag reflekterar över, för det mesta.Jag tar till exempel nästa alltid bilen, till arbetet, - har inte ens tänkt på det men det är 700 meter, - vilket jag lätt kan gå, och få lite "gratis-träning" istället för att starta upp Chryslern, varje dag. Idag (fredag 31/3) är det dags för invägning efter första månadens mjuk-träning. Jag förstår de kämpande deltagarna i "Biggest Loser". Då ska jag bara gå upp till badrummet på övervåningen och nsam se på vågens digitala siffror. Tänk då om man är med i ett sådant program med kameror, massor av folk överallt, - och dessutom så sänds allt på tv. Nä, jag har det bra som kan blunda lite med ett öga när siffrorna börjar bläddra på våg-displejen, (dessutom i skum belysning). - Menar ju bara att man måste tänka på om det skulle komma en inbrottstjuv och få se mig på en våg, där vågen skriker "- Gå av mig"! Sådana synminnen skulle ju ge vilken tjuv som helst oerhörda traumatiska minnen, som nån stackars terapeut skulle få jobba länge med, för att återbörda tjuven till att bli en vanlig, halv-hederlig tjuv igen. 

Resultat 1 mars - 31 mars:

Vikt: 122 kg -->113,5 kg = - 8.5 kg! 

Midjemått: 121 cm--> 118 cm = - 3 cm.

Jag har haft en ganska så strulig vecka där några av mina "handikapp" gjort att jag fått kämpa mer än vanligt för att få allt att fungera. Jag är nu, när arbetsveckan är slut, väldigt nöjd då jag klarat av att jobba all tid och också skött jobbet, hyfsat. Pga detta så har det inte blivit så mycket tid på gymmet, utan mer promenader. Bättre med lite än inget! Hundarna har börjat titta konstigt och undrande på mig, varför jag inte längre låter dom stå lääänge och sniffa på alla buskar/stolpar längs "kissrundan", som de fick göra innan. Nu blir det på några ställen som vi stannar och de får fingranska alla dofter. Sen är det vidare på promenaderna och dessutom så blir ofta promenaderna lite längre. Nu ska ni inte tro att jag springer fram med lätta steg, (än). Jag är STOR, tung och flåsar som ett stort ånglok, men jag jobbar på det och det känns, så här långt, väldigt bra.

Jag har bestämt mig för att jobba lite med manuset om vår cancerresa. Jag började ju skriva direkt när vi fick beskedet att Helenas kropp var intagen av cancer. Dels så har jag ett manus på 700 sidor om mina tankar som närstående i en palliativ cancerresa, dels har jag skrivit en dagbok om sjukdomens förlopp och nedbrytningen av Helenas kropp. Så grunden att skriva om detta finns. Det var den 3 juli 2018 som beskedet om spridd cancer, slog ner som en blixt. Jag var oerhört naiv och okunnig på hur olika cancerformer kan vara hos olika personer, hur den uppträder över tid och hur man kan bromsa, hejda eller rentav vinna över den. Jag trodde att nästan all cancer kunde botas, om man kämpade tillräckligt. Jag var övertygad om att bröstcancer kunde lösas genom att man tog bort det cancerdrabbade bröstet och strålade lite, ev cellgifter - sen skulle allt bli som vanligt igen.. - Nu är det så, att ibland funkar det. Jag har flera människor i min omgivning som har överlevt cancer. Senast idag skrev en facebookkompis att hon nu, efter ett år är friskförklarad. Tyvärr så tycker jag fortfarande att det talas åt he-vete för lite om de som kämpar i motvind med spridd cancer, där man inte kan göra mer än att underlätta och bromsa förloppet. Tyvärr finns det, som i Helenas fall, inget hopp om en framtid utan cancer. Även om det är hemskt, jobbigt och dystert att få ett palliativt besked, så löser det inget att stoppa huvudet i sanden. Tig inte - prata även om det jobbiga.

Söndagsmiddag (26/3). Helstekt fläskytter som 

fått gå sakta i ugn, - blev superbt! Det var jag värd!

26 mars, snödroppar, knopp på syren och

 lappmögel på marken. 

Roligt att få ge läsarna nyheter på biblioteket.

28 mars och småflickorna (Idun & Vilda) 

behöver fortfarande tröjor..

Kan inte gubben sova så kokar han lingonsylt. 

Kl 03.00 så var 2 burkar med rött guld klara.

Lagade lite lunchlådor också - Ska man ändå vara vaken - 

nästan hela natten, så kan man göra lite vettigt också.

Jag älskar broccoli med ost & baconsås till.

Ska läsa in två böcker i helgen. På tisdag blir det 

"sagofarbror-Peter" som ska läsa för förskolebarn (3-4 år).

Torsdag eftermiddag och jag blev sugen på kuvertbröd - 

"pizzeria-style". Mixa ihop, jäsa och grädda = 30 min från

tanke till färdigt, nygräddat bröd. Syndade lite med vitlökssmör till.

Stulen från internet. Passar ganska så bra in på fredagens tema.

Jag dricker ju knappast några alkoholhaltiga drycker, längre. 

Idag (fredag) blev det dock lite undantag från detta.

Då jag handlade både det ena och allt det andra.

Fredag "in the by-håla". Benfri kotlett med "fusk"-

potatisgratäng och en hemknåpad rödvinssås.

Mina barns mamma fyller 30 (för andra gången),

så lite god dricka fick följa med hem från systemet.

Hittade en 1½ liters "ripasso" och en annan godsak.

Annas man Joakim, fyller 38 år, så han får 

sin favoritdryck i form av några olika märken.

Jag fyller inte år, nu - men var sugen på lite vin - 

så det blev en 25 cl till mig. Sen insåg jag att jag

 inte druckit nån Smirnoff ice, på 12-13 år, så

 det blev även en av varje smak. Skål-ta-mig-fan!

Odlings-checklist: 1 april - plantera första omgången... 

Nja, tror jag väntar några dagar till...

En vanlig torsdag hos oss. 5 hundar i MIN fåtölj!

Finns en annan, tom fåtölj, en 3-sits soffa och en stor 

hundbädd på golvet, men husses fåtölj är populärast.

I Skärstad vet man att visa folk till grillen.

Joel (snart 1 - om 15 dagar), låter 

Kattastrofen smaka maten.

Både jag och Ida ville fota Joel.

Julia tältade i uterummet.

Jonatan kör bil, Thore är siren och Julia flyr 

in i tältet. En helt vanlig dag i Skärstad.

Barnbarnet Jonatan rider på morfars rygg. 

Filmat av Ida D.

Så fort det vita täcket försvinner, så visar blommorna

i söderläge att de vill komma fram.