Ibland är man orolig i onödan inför vad som komma ska. Ibland är man det bara i "nödan". Det är svårt att bara gå till läkaren och vara hoppfull, när man tidigare fått negativa problem/följdverkningar vid besök/behandlingar. Jag fick cellförändringar i alla mäns värsta kroppsdel att få problem i - förhuden, 2019. I september 2019 opererades jag men det blev inget bra. Har dagligen haft problem sedan dess. Nu är det dags för omoperation eller åtminstone ny bedömning. Det är samma ställe och läkare/urolog som gjorde ett måndagsjobb senast, - så det är med viss bävan jag ska gå dit och visa upp "lill-Peter" imorgon... Ska även öka arbetstiden till 50% från nuvarande 25%. Det kommer att bli tufft att öka i tid då kroppen inte samarbetar med min vilja och krav på densamma.
Helena har ju sista veckan ct-scannat och även tagit blodprover inför 3-månaders avstämningen på onkologen. På tisdag ska vi få reda på om metastaserna sprider sig eller om vi kan pusta ut lite inför våren. Jag tror aldrig jag kommer att vänja mig vid att leva livet i dessa 3-månaders intervall. Heaven or hell...
Idag har vi firat barnbarnet Jonatan som har fyllt 2 år. Flocken (mina barn) med respektive och barnbarnen var på plats. Det blev korvgrillning i trädgården i Skärstad. - Sedan blev det glasstårta och presentöppning. Även undertecknad fick en present. - Ett gäng med trisslotter som ska öppnas kväll. Hoppet lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar