Utdrag ur bokmanus.

Idag kommer ett utdrag ur mitt bokmanus: "När tumören flyttade in, (i familjen)". Manuset handlar om hur jag försöker hantera min frus spridda cancer. Vi har tillsammans 7 barn och 7 hundar. Livet, drömmar, minnen - vad är värt vad, när partnern har en dödlig sjukdom? Vi har bestämt oss för att vägra fastna i "tyck synd om oss"- mentalitet. Vi vill leva ett liv värt att leva, trots metastaser som sprider sig, Ms-diagnos och hoppande insulinvärden. Livet är inte de sjukdomar du har utan det liv du trots allt orkar med att leva.

(85½ fortsättning på-)  Vår i luften - Kraft i sinne?

Vädret är ju som alla vet en start på en kontakt/skrivning - för att komma vidare. Hur många kontakter har inte skapats tack vare ett försiktigt “ - Usch va kall vinden var idag.” Jag ska inte veckla in mig i meteorolog-snack utan bara konstatera: Sol - Härligt! Kall vind - Det räcker nu! Plusgrader - Gillas! Värme - Önskas!

Jag fixade lite med Helenas el-scooter

"Drullen" så nu är den i form för våren.

Givetvis blev det en fika i vårsolen, även

om vinden ven och Helena hade vinterjacka.

Hon är mer viking än man kan tro: - se fötterna...

Nu är det “bara” två valpar kvar på 12 veckor. Busiga och lagom vilda. De fostras mycket av övriga hundflocken. Nu har vi tik nummer 3 i höglöp samma månad. Vi har valt att inte ta något språng på våra löptikar denna gång - Då efterfrågan som borde vara stor, när folk har tid. Inte är någon efterfrågan alls. Ingen, och jag menar ingen hör av sig om valparna. Då har vi fina, renrasiga valpar. Så vi får behålla våra små tills Coronan ger med sig lite å folk ska jobba ifatt allt som tappats under hemförlovningar, varsel osv. Då när alla ska göra 60-timmars veckor kommer säkert frågor om valpar igen… Tiden är ur led.

Jag har blivit hemförlovad från min arbetsträning. Främst för att jag är i riskgruppen för covid-19, med min hjärtsjukdom. Men även som en “förstärkning” är att jag har Helena hemma. Jag ser ju inte Helena som så sjuk som många andra gör. Jag har kallats assistent, hemsjukvårdare och partnersassistent. I själva verket är jag Helenas man. Vi vet nu att coronaviruset finns även i vår lilla ankdamm. Så det är ganska så skönt att jag inte jobbar mitt i smeten och träffar folk hela tiden i butiken.

Förändringens vindar blåser. Helenas hormonbromsmedicin har ju varit suverän så här långt. Från 16 augusti 2018 till idag (583 dagar) har den hållit tillbaka metastaserna från att helt ta över hennes kropp. Nu verkar det dock som att metastaserna börjat ta sig förbi hormonblockaden. På den sista MR-undersökningen syns fler och större metastaser än önskvärt i nedre rygg/bäcken. Vi har vetat att denna dag skulle komma, men man hoppas ju hela tiden att den ska vara väldigt långt bort i framtiden. Det är fortfarande inte dags att räkna hur många dagar vi har kvar tillsammans, men en allvarlig hint av allvaret i situationen. Nu blir det en annan hormonbromsmedicin som är starkare (tyvärr också med en hel del ev biverkningar). Helena har läst allt som läkarna skriver i hennes journal och översatt från läkar-fikon-språk till Svenska, (Småländska för mig). Vi har träff med onkologläkaren på tisdag (7/4) då får vi allt bekräftat som vi redan vet. - Helena vill vara förberedd och jag förstår henne. Nu har vi funderat på frågor och oklarheter, så vi är redan inne på samma tänk som läkarna. Ett litet steg i trappan mot botten - men bara ett steg. Vi är ännu glada att det inte är en rutchkana. Om varje steg kan vara långt och länge utan att Helena får för mycket problem på resan så är det skönt. För vi har verkligen ingen brådska. Nästa steg (som vi hoppas ligger LÅNGT fram i tiden) är rena cellgifter. Men som sagt - Det ska dröja innan dess och idag mår vi hyfsat bra.

Den nya, osynliga fienden Covid-19, sprider sig som en pungspark genom landet. Folk agerar som om de antingen är odödliga eller ska baka bröd i 14 år framöver. Toapappershamstringen var ju oväntad men ganska så dråplig. - Att det nu handlas 50 färsk-jästpaket av en fastighetsmäklare är väl bara ett tecken på att tiden är ur led…

Som Helena uttryckt flera gånger angående covid-19: - Det vore ju illa om jag skulle dö i ett virus när cancern kämpar så bra med att ta död på mig…