Snö-påsklilja. En ny art som finns (men inte trivs) på Höglandet.
En av vår tids största ordtrollare var Robert Broberg. Oavsett vad man tyckte om hans ideér och upptåg så måste man erkänna hans ordkunskap. Han lekte han med orden så man blev helt utmattad av att hänga med. Jag inser att jag själv är en ordlekare - inte ens i samma härad som herr Broberg - men jag tycker det är roligt att vrida och vända på ord. Om mina läsare tycker det samma är en annan sak, men jag sitter inte så sällan själv flinande framför tangenterna. Kanske inte när jag skriver om döden, cancer osv, men som väl är finns ju olika forum för olika ämnen.
Jag planterade ut några tet-a-tet igår, istället för den halvvissna
ljungen som kämpat mot vintern sedan nov - 19. För tidigt?
Just nu så är så mycket i stora delar av världen inriktat på Coronavirus att resten får stå åt sidan. Givetvis så påverkas ju även vi som sitter i vår egna lilla bunker också. Helena satt igår och surfade på datan och snöade in totalt på olika epedimier / pandemier som drabbat världen tidigare. Vi som lever i våra ekorrhjul glömmer så lätt vår egen historia. För bara 100 år sedan, samtidigt som första världskriget rasade, så dog 37 573 stycken svenskar av spanska sjukan (1918 - 1920). Man anser dessutom att det finns ett mörkertal så antagligen dog ytterligare några tusen i sviterna av "spanskan". På den tiden hade Sverige ca 6 miljoner i folkmängd. Spanska sjukan var ett dödligt influensavirus som slog över stora delar av världen.
Helena har bestämt sig för att vara ganska så restriktiv med möten med folk. Vilket givetvis är klokt då hon redan är nedsatt i motståndskraft. Vi måste ju dock fortsätta åka på vissa undersökningar, behandlingar osv, men vi försöker att använda telefon och data istället för onödiga möten/träffar. I torsdags var vi och röntgade hennes kotpelare och bäcken i Eksjö. Så nu är det en ny väntan på besked om progressen. Jag fortsätter tills vidare med arbetsträningen på Coop i byn. Som jag tidigare sagt så är det superskönt med de sociala kontakterna - både med jobbarkompisar och kunder. Sen skriker min rygg x antal gånger varje dag att gubbfan borde ligga på sofflocket istället. Så länge det ger så mycket socialt och jag härdar ut värken är det värt det. Nu är väl istället frågan hur länge jag kan fortsätta pga covid-19. Det är ju faktiskt inte bara Helena som är i riskgruppen. Det vore väl själva f-n om jag kommer hem med en smitta i onödan...
Jag vill ha vår! - Inte snö och 6 minus! Dagens foto
Medan Helena söker uppgifter om än det ena än det andra på internet, så fortsätter jag leka med vardagsgöromålen. Nä, jag städar inte så ofta, inte heller har jag kraft att laga lyxmiddagar så ofta som jag borde. Nu har det istället övats på att stående på en slak lina ha en överkåt hanhund i köket, tillsammans med en kastrerad gamm-tik. 3 villiga löptikar och två ytterligare tikar samt 2 - 3 valpar i levnadsrummet. Varför göra livet enkelt för sig??? Dessutom så fylls min lista på med "måste-åtgärdas-saker" i en betydligt snabbare takt än gubben hinner åtgärda något alls. Jag har en del förslag som skulle hjälpa - 20 dagars vecka (bara för mig). En bamsestor energiinjektion så gubben får lite mer ur händerna. Eller kanske en dos "nervocalm" så jag är nöjd med att göra inget och kanske lite sarkastiskt kunna säga "- Allt finns kvar imorgon också"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar