Livet vi lever.

Vad är ett liv? Är det något som givet oss som en gåva att vårda och vara rädd om? Eller är det något som vi förtjänat i ett tidigare liv? Det kanske bara är en slump som gjort att just du, vi och dom existerar. Hur lång tid har du rätt att leva? Vems liv är viktigast att rädda? Hur som haver så tror jag att det är här och nu, som vi måste börja diskutera vad våra liv är. Om vi inte vågar leva vad är då livet värt?

Coronaviruset har väckt upp många frågor. Plötsligt så står många av oss svenskar med rumpan mer eller mindre bar. Vi har ju i mångt och mycket varit förskonade från krig och större katastrofer under många decennier. Jo, jag minns både Estoniakatastrofen och Tzunamin i Asien, men det var händelser som slog mot svenskar lite på distans. Givetvis så var det en stor tragedi för de närstående, men Sverige som nation försökte som vanligt lösa problemet/katastrofen med organisation. Det jag tänker är att vi som land/landsmän varit förskonade från svält, stora naturkatastrofer, krig och lidande på en generell nivå. Sen finns det ju alltid, tyvärr, människor som ramlar mellan organisation-Sveriges, standardmaskor i fångstnätet. Som nation så visar vi nu mer än vad vi gjort på länge.

Min far var född 1932. Han fick agera "man i huset" när farfar var inkallad, under beredskapsåren 1939-1945. Det värsta han visste var att avliva kaninerna han fött upp och hönsen han skött om. De hade dock alltid mat på bordet - om än lite skralt emellanåt, men de behövde inte gå och lägga sig hungriga. Min tes är att vi idag har kommit så långt ifrån tanken att inte kunna äta oss mätta, att vi får lite panik när en farsot som Covid-19 anfaller oss. T ex så undrar jag hur den streberaktige kille på några och de 20, skulle hinna baka klart allt bröd han hamstrade färsk jäst till. Han köpte 50 st färska jästpaket (som hade bäst före datum 12 dagar senare), så många andra kunder blev utan. (Han jobbar som planeringsingenjör så han är inte bagare). Vi ser också att en betydande mängd folk bunkrar upp med alkohol, - för tänk om man både måste vara isolerad och nykter - Vilket elände. Toapappershysterin är ju inte bara sjuk utan har nu också satt mer än en rörmokare i arbete. Det visar sig att folk som missat att få tag på toapapper nu köper hushållspapper och sågar /delar rullarna i två. Det är ju bara det problemet att hushållspapper inte sönderfaller lika lätt som toapper, utan det fastnar i avloppsledningen och man får ringa rörmokaren som får rensa. Samhällsepidemi 2020...

Jag är själv kluven inför hur man ska ställa sig till allt med Corona (Covid-19). I Italien har många isolerat sig och dödstalen är höga. I Sverige så har hitintills främst personer som haft andra allvarliga åkommor utöver Covid-19, avlidet som följd av helheten. Då både jag och Helena är i riskgruppen så är vi lite extra försiktiga. Vi avstår från att träffa personer med hosta, snuva, förkylning osv i vanliga fall pga Helenas ökade känslighet. Nu med Covid-19 flåsande i nacken på oss, så har vi dragit åt skyddsnivån runt Helena ett snäpp ytterligare. Det vi gjort är att hålla lite extra avstånd till folk i allmänhet, att tvätta av händerna riktigt noga, - OFTA! Att ta en snabbtvätt av händerna med lite handsprit, osv. Sen så vägrar jag att isolera mig helt. Livet är för viktigt för att inte våga leva. Samtidigt så vore det ju tidernas flopp om man skulle dö i onödan av ett virus. - Om det blir att man dör i nödan så är det ok, men jag vägrar dö i onödan.

Vår härliga vän i Göteborg, Johanna Bratthammar, 

använde lite restgarner och fick till flera fina nät-

kassar. Dom är helt perfekta att ha bak på "Rulle".

Nu har jag i dagarna grattat mina stora barn. 3 av mina biologiska 4, fyller 10´e, 19´e och 20´e mars. Igår så var det med pompa och ståt som vi firade av den äldsta (Jocke 30 år). Jag såg direkt en stor skillnad i Jönköping en lördagskväll, mot vanligt, på att det var oerhört lite folk ute på stan. Nu kan jag inte veta om det är Covid-19 som gör att folk håller sig hemma/inne eller om det bara är tillfälligheter, men det ekade förvånansvärt tomt på stadens gator. Dock så firades sonen av både vänner, familj och annat löst folk. Handsprit användes frekvent, få kramar och några goa öl, så får covid-19 förhoppningsvis svårt att bita sig fast på oss, - även att vi samlades på lokal.

En av mina döttrar är sjuksköterska. Hon sa det bästa jag hört på länge: "- Om en person hostar - Så skiter 50 på sig". Det är säkert en förklaring till att så många behöver bunkra toapapper...