Utdrag från Peters bokmanus: "När tumören flyttade in".

Idag så fuskar jag med ett utdrag ur kapitel 85 i mitt bokmanus "När tumören flyttade in". Det har blivit många sidor skrivna och väldigt lite redigerat. Det första halvåret var jag väldigt snabb med att skriva och vrida/vända på frågeställningar angående min frus cancer. Nu har jag förlikat mig så mycket mer med att situationen är som den är. Så det blir mer sällan som jag skriver. 

---...---...---

85 Vår i luften - Kraft i sinne?

Snö på marken, snödroppar i rabatten, 2 minusgrader ute, tvätt av sommardäcken. Det känns som att våren är på gång. Vi fick ett hårt snöfall över oss i fredags. Lastbilar halkade omkring och blockerade vägarna både mot Jönköping och Nässjö. Det kom 12 - 15 cm tung, blöt snö på 3 timmar. Där man har skottat vägarna, är idag barmark medan där snön fått vara orörd ligger det 7 - 10 cm kvar. Samtidigt så skiner solen, så till och med våra nakna tikar vill gå ut och insupa lite livsgivande solstrålar. Jag hoppas att vi kan ta tillvara på lite ljus och livskraft som våren för med sig - och sätta in det i våra liv. 

Årets sista snö?

Jag har svårt att hitta förklaringar på hur vi hamnat där vi hamnat. Även att jag varit med på resan så känns målet tveksamt. Körde vi fel nånstans på vägen eller har målet förändrats? Jag är oerhört tacksam för att jag inte i förväg, visste vad min livsresa skulle ge mig. Då hade jag nog tvekat och varit beredd att fega ur. Hur skulle jag ha vågat bygga till huset, startat företag, gift mig och tagit på mig ytterligare 3 barn (utöver mina egna 4) som stand-in-pappa, om jag vetat om sjukdomar, mm. Nä, det är inte ånger, det handlar mer om att när jag idag känner mig kraftlös, så inser jag att jag då, kalkylerade med att alltid ha en enorm ork, kraft och energi. Om jag hade lyckats bevara min energi från tiden före sjukdomarna sköt mig i sank, så…


Helena hankar sig fram med hjälp av sina mediciner och sin starka livskraft. Hennes diabetesvärden är bättre än på väldigt länge. Hennes blodvärden och röntgen, visar att hormonbromsen mot hennes spridda cancer, fortfarande funkar och att hennes kropp fortsatt tål den starka medicindosen. Hennes MS däremot är lurig. Då hon nu har haft MS´en i över 20 år så verkar det som att läkaren på Ryhov, tyvärr har rätt. Den har nu ombildats vidare till att bli konstant förstörande. Man pratar om olika faser och nu är det inte längre så att hon får ett skov som sänker henne några månader. Utan när hon nu får MS”anfall” så förstörs den delen av kroppen och det återgår inte tillbaka efteråt. Man pratar om en “sekundärprogressiv” fas. Så istället för att ge inflammationer, (som tidigare långsamt gått tillbaka) så blir alla skador och påverkan som blir, - att stanna kvar och för alltid fortsätta motverka livet i hennes kropp. För att använda lite mer läkarspråk så blir det en degenerativ process där hennes skador hjälps åt i all framtid med att motarbeta hennes kropp.

Madam Helena, hatar när jag fotar henne.

I dessa coronatider så är det inte helt smidigt att sätta sig in i vilken nivå man själv ska ha. Både Helena och jag är ju i riskgrupperna. Nu är jag ganska så stabil i hjärtat för tillfället så jag är inte speciellt orolig. Det som är värst är väl att Helena är ganska så känslig pga all medicinering. Hon är inte direkt vek men med burkvis med medicin varje vecka, så finns ju en ökad risk för lägre motståndskraft. Så vi är lite mer restriktiva med besök än vi vanligtvis är. Våra närmsta vänner vet varför så det är inga problem. Däremot har vi 3 valpar kvar till försäljning - då är det inte lätt att säga nej till besök.

Fikakullen: Mazarin, Maräng, Muffins och Marsipan.

Jag har ju börjat arbetsträna. Jag har redan varit 2 månader på Coop i byn och mestadels plockat fram varor. Jag trivs betydligt bättre än jag först hade förväntat mig. Trevliga jobbarkompisar, trevliga kunder och trevliga arbetsuppgifter. Vore lönen lika trevlig så… Framför allt så är det de sociala kontakterna med kunder och personal som är ett lyft för mig. Jag är på tok för social som människa för att gå hemma och vänta på framtiden.       To be continued...