Mycket som snurrar på trots att det känns som jag står still. Livet snurrar på och det händer att jag ibland känner att jag är en del av det. - Det låter kanske lite hårt, men det är så lätt att bara stänga av och sitta på rumpan, medan allt och alla passerar revy framför ögonen på en. Förändringens tidevarv har nu ruckat på några murar i våra liv. Helenas ena dotter har en förlossningsskada och flera NPF-diagnoser (Neuro-Psykologiska-Funktionsstörningar) sedan tidig ålder. Den som träffar henne en liten stund eller pratar med henne via sociala medier, märker oftast inte av något. Men skälet att hon i vuxen ålder funkar så bra som hon gör, beror främst på att Helena tidigt sa upp sig från jobbet hon älskade, för att ta hand om sin dotter på vårdbidrag. Under alla år så har det ibland varit små problem att lösa, men oftast har det krävts ganska så mycket stöd och handledning för att dottern ska få chansen till ett fullödigt liv. När Helena fick sin diagnos, att hon hade spridd cancer. Så var det just tankarna på hur dotterns framtid skulle bli som var en av de första hos Helena. Samtidigt så har vi ganska så fullt upp med våra egna problem, så att stödja och försöka hjälpa dottern har tyvärr känts övermäktigt. Dottern har under sista åren byggt upp mer och mer ångest och tvångstankar. Det har känts ganska så tröstlöst då vi inte har känt att vi fått stöd av berörda myndigheter. Både under hennes tonårsperiod och framför allt sista åren då hon fastnat mer och mer i "ångestträsket". Hon begärde själv att få komma och bo en period på kortis. - Ett tillfälligt boende med några få platser där det finns personal tillgänglig dygnet runt. Hon insåg efter några månader att det var dags att se långsiktigt och söka fast boende på ett permanent boende med personal 24/7. Vi har nu flyttat henne ifrån hennes egna boende till ett LSS-boende i Nässjö. Detta är givetvis det absolut bästa alternativet i dagsläget men samtidigt en stor sorg för framförallt Helena som kämpat i 30 år för att hennes dotter INTE skulle hamna på "institution". Nu känns det dock dels som en "institution light". Boendet är helt nybyggt och superfräscht. Just nu är hon beviljad 24 månader på detta boende. Om/när hon mår bättre kan hon återigen flytta ut till eget boende, eller till något annat "skyddat boende".
Idag har madame och jag vandrat/rullat lite i trädgården. Man får ju passa på när solen visar sig. Imorgon tar livet en ny vändning (till viss del iaf). Jag börjar arbetsträna igen efter det långa uppehållet då covid-19 gjorde att det blev ett uppehåll. Samtidigt så byter jag arbetsplats till Medborgarkontoret i byn. Det är dels samhällsservice och även bibliotek. Håll gärna tummarna för att min slitna kropp funkar.
När livet förändras så måste man förändras med det. Tack och ha det bra!
SvaraRadera