Detta med mat, just detta är en liten "fjoll"-grej, men likväl ett tecken. Helenas aptit är, - så där... Hon äter lite till frukost, hyfsat på lunchen, men dåligt på middag/kväll. Ofta är hon mer illamående på eftermiddag/kväll och får tvinga i sig mat. Utöver detta kan sägas att ett av Helenas hatobjekt inom matlagning är vitkål. Så vad gör jag - En hemgjord kålpudding, förstås... Förlåt, men känner att det är läge att stjäla lite av Trissreklamen:
"- Plötsligt händer det! Helena åt inte bara upp sin portion med kålpudding, hon tog ytterligare en halv portion i påbackning!"
Jag älskar ju att laga mat, men så här stolt över min matlagning har jag inte varit ofta.
Livet i övrigt snurrar på i så hög fart att vi nästan hinner med. Vi har haft avstämning med läkaren efter ett nytt kvartal med hormonbromsande medicin. Små förändringar men inget alarmerande, just nu. Sedan ser man ju tecken på att det går vidare med cancern, den är tillfälligt bromsad men inte stoppad, - än mindre botad. Vi var nöjda om vi kunde få 3 månader efter cancerbeskedet. Vi har nu fått 19½ månad. Det är stort!
Helena blev remitterad till strålningsavdelningen på Onkologen, Ryhov. Väl där så blev diskussionen sådan att vi avvaktar med att stråla mer i dagsläget. Just nu är det värk i bäckenbågen samt sittknölen, båda vänster och svansfästet som bråkar mest. Som jag tidigare sagt så försökar man "spara" sina strålningar tills det är outhärdligt med värken. Det låter knepigt men eftersom man bara kan stråla 2 (ibland 3) gånger på samma ställe så vill inte Helena stråla sina möjliga gånger innan hon absolut måste. När man har spridd cancer som hon har, så strålas med hög effekt vid få tillfällen för att få en "avsvällande" reaktion på metastaserna i skelettet. Detta ger ofta en minskad värk. Nu har hon testat att använda antiinflamatorisk medicin 10 dagar istället, för att minska på de inflamationer som hon har i rygg, ansikte och höfter. Än verkar det som att det har gjort lite nytta. Om det inte funkar så blir det strålning. - Det är mindre än en veckas väntetid, så...
Vad händer i övrigt i våra liv då? Som vanligt, nästan mer än vi orkar med.
- Jag arbetstränar och trivs med det. Kroppen är väl ärligt talat inte lika tillfreds med mitt arbete som huvudet, men än så länge är det värt det.
- Valparna är registrerade och utvecklas i ett rasande tempo. 5 veckor i morgon.
- Helenas diabetes har äntligen börjat plana ut lite. Efter en träff med en diabetesläkare och nytt insulin så har nu värdena börjat normaliseras sakta, men säkert.
- Vi tränar i rehabbassängen i Nässjö varje tisdag. Helena upplever att hon bibehåller sin rörighet bättre när hon tränar lite i 36 gradigt vatten. (Personliga assistenten ((jag)) tränar också).
- Barnbarnen växer. Jonatan - 3 veckor, Thore snart 2 år och förra lördagen fyllde Julia 3 år.
- Igår på alla-blodpumpars-dag så fylldes huset med folk. Syster Birgitta (Helenas faster) från Birgittasystrarna i Vadstena fick en dags frigång och hälsade på oss. Samtidigt så var ju Bengt och Kerstin här (*Helenas pappa och mamma). Dessutom så fyller Bengt år på alla hjärtansdag. Sedan så skulle Helenas bror med fru och yngste son upp till Jönköping, så då passade de på att titta in en sväng hos oss också. Sen kom fintjejerna Sabina och Sanna och hälsade på också, (döttrar). Så det blev mycket folk, trevligt snack, lite blomster och choklad till kaffet. (Obs, chokladen åts av - INTE blomstren).
Livliga Livia ( 6 mån) hos syster Birgitta.
Både Unike och Livia hos syster Birgitta (5 dagar unga).
Från i somras.
I blomstren syns syster Birgitta, t.v. svägerskan Anna (gift m Bosse).
Fr v. Dotter Sabina, Helenas bror, Bosse och hans son Elias.
Fr v. Dottern Sanna, Helenas mamma Kerstin &
födelsedagsfiraren Helenas pappa Bengt.
Våra valpar fyller 5 veckor i morgon. Här får
valparna i Fikakullen träffa Alvina och Livia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar