En vecka i vår verklighet.

Tiden skenar stundtals. Sedan utan större förvarning så blir det tvärstopp, innan det rullar igång igen. Det är väl detta som kallas livet. Jag vill gärna leva efter devisen, att se det positiva i livet medan det spelas upp framför våra ögon. Om Helena hade tappat hoppet eller låtit mig deppa ner mig så skulle våra bloggar (om de ens fanns) ha varit dystra, svarta och ganska så oupplyftande. Nu hoppas vi visa att man kan ha dödliga sjukdomar och vara uträknad av sjukvården men ändå våga leva livet, - här och nu. Visst har vi svarta och dystra dagar, men det ska inte vara de som sätter tonen för oss. Jag har lättare än Helena att fastna i dysterhet och uppgivenhet. Hon brukar försöka få mig att inte gräva ner mig för djupt.

Jag tänkte berätta om en vanlig vecka i vårt (sjuka) liv. Detta är förra veckan - vecka 5, 2020.
Månd: P arbetsträning 09.00 - 11.20.  13.30 - samtalsgrupp Hjärtats hus Jönköping för närstående.
Tisd: 09.15 Rehabbassäng för oss bägge.
Onsd: P arbetsträning 0800 - 11.20.
Torsd: 10.00 Kurator, Ryhov. 11.20 Käkkirurgiska klin, orofaciell medicin. Besök av Madde 15.00.
Fred: P arbetsträning 09.00 - 12.20.

Detta är ju egentligen inte mycket men verkligheten är att varken jag eller min bättre hälft (Helena*) har energi nog för att klara av ens denna nivå. Vi var tvugna att ställa in Bassängträningen i tisdags. Vi fick även säga återbud till Madde och Novis i torsdags. Samtalsgruppen i måndags fick jag också hoppa över. MEN jag orkade arbetsträna hela veckan. Helena orkade med både kärkirurgen och kuratorsbesök på samma dag. Detta är väl typisk just vad det gäller synsätt. Om man ser allt man inte kan göra som det stora problemet, så lyfter man ju inte blicken speciellt högt. Ser man det som en vinst, det lilla man faktiskt orkar, så lyfter man sig själv indirekt, lite grann.

Vi är nu inne på andra veckan med en ny diabetesmedicin. Vi har fått öka succesivt från ingångsdosen på 16 enheter till nuvarande 38 enheter. Nu börjar hennes värden hamna mer rätt. Helena har även tagit en 10 dagarskur med antiinflamatoriskt. Ofta har hennes mage sagt: - nej tack,  till sådan medicin tidigare. Denna gång har vi ökat magsyrahämmande medicinen innan kuren. Så nu hoppas vi att hennes inflamerade käkar lugnar ner sig, innan magen sparkar bakut.

Valparna har redan fyllt 3 veckor. De fortsätter att utvecklas och allt fungerar enligt skolboken. Idag har barnbarnet Thore varit i farfars våld. Hårdrocksvideos och rally på you-tube och dinosauriefilm på Bollibompa (SVT) har klarats av, likväl som besök både på Konsum och biblioteket. På lördag ska vi fira att det äldsta biologiska barnbarnet, Julia, fyller 3 år. Samtidigt så får vi träffa det nya underverket Jonatan. I övrigt är det "bara" strålning för Helena på fredag. Ev blir det MR och undersökning på fredag och strålning i början av nästa vecka. Vi hoppas på att hon får mer smärtlindring av detta.

Camilla Bergmans härliga figurer med tänkvärda texter. 

När Helena inte har nåon aptit så lockar amatörkocken 

med lite ögonfröjd istället för vanligt tråkig, brungrå mat. 

Helstekt fläskytterfilé med potatisgratäng och Peters paprikasås.

De små knubbisarna i Fikakullen, är redan 3 veckor.