Egentligen så är det mest bara konstigt att skriva om att det har gått 2 år sedan Helena dog. Saknaden, känslan av orättvisa, att hon inte fick chansen att träffa sitt (biologiska) barnbarn. Tyvärr så är livet skört, ovisst och i mångt oförklarligt. Istället för att gräva ner mig i alla jobbiga saker med död, saknad och ofrivillig ensamhet, så ska jag försöka att vända på det. - Om inte annat, så för min egen skull.
Sedan Helena dog 13 september 2022, så har jag
- träffat vänner (mer än 30 gånger) på luncher, middagar och fikastunder, både hemma hos mig och fjärran från mitt ide.
- fått ett jobb på 50%, som jag både orkar med och inte minst: - trivs med.
- fått sjukersättning på 50%.
- minskat 17 kg i vikt de senaste 8 månaderna.
- jobbat med huset, både ute och inne, - det ska bli mitt. - ("vårt" hem försvann när Helena dog).
- lyckats spara ihop ett väldigt litet, men naggande gott kapital.
- varit på krogen 3 gånger med vänner.
- köpt en driftsnålare bil.
- haft en valpkull.
Med andra ord så lever jag! Jag måste ju försöka leva mitt bästa liv, - varje dag. - Helena fick inte chansen - men vem f-n är jag om jag inte värdesätter den tid jag har kvar. Som jag tidigare berättat så lovade/hotade Helena med att komma och spöka för mig om jag blev en sur, grinig gubbe. - Hon har inte visat sig en enda gång, för mig. (Däremot för en vän när vi "tvingat" i oss mat och dryck, hos mig. Det har dock varit en gillade tumme upp från Helena, enligt min vän).
Så här vill jag minnas Helena, - glad och busig.
Före cancerns intåg. 12 augusti 2016, Varberg.
(Helena i vit jacka - okänd staty i trädet).
Helena älskade havet. Här i ett blåsigt
Varberg, (7´de vik), 9 augusti - 2016.
Så här såg dödsannonsen ut.
2 år sedan, idag.
---...---...---
Jag skulle bara handla lite lunchmat.
Det gick, "- så där"...
En kyckling på drygt 2 kg, + en pajsugen gubbe = 1 kycklingpaj
med sparris och 1 med paprika och 8 portioner lunch på en och
samma gång. 4 i frysen och 4 ska jag "tvinga" i mig i veckan.
Att jobba på fritids (åk 2) är härligt.
Ibland får man sitt porträtt målat.
Mina halvludna kompisar älskar solen.