Oj, vad längesen jag skrev i bloggen. Jag som har föresatt mig att skriva minst en gång i veckan har nu släppt detta helt i 3 veckor och 2 dagar - Bättring, gubbjä-el! Jag tror att skälet är just det dagens rubrik säger - Det är mycket vardag. När man som vi, går hemma och nöter på varandra dagligen, så blir ju livet lite enahanda. Vi känner ju varandra oerhört väl och har knappast något nytt att upptäcka, hos varandra. Så Helena får höra en hel del på "repeat", från mig...
Helena har lagt om några av diabetesmedicinerna och sakta har hennes värden börjat hamna mer acceptabelt. Hon har ju haft höga värden - som inte riktigt har reagerat på insulinsprutorna på det sätt som läkare/diabetessköterskorna vill.
Helenas cancer behandlas nu med en ganska så aggresiv hormonbromsande medicin. Den kan även ge blodproppar så hon tar en innohepspruta varje morgon för att slippa "gå på en propp". Hon är mindre illamående än hon var tidigare i somras. Däremot så är hon tröttare och orkar allt mindre den tid hon är vaken.
Jag har varit hos diabetessköterskan jag också. Jag fick ju diagnosen diabetes II i juni. Jag har lyckligtvis lyckats få ner värdet så jag slipper medicin - just nu, iaf. Sen är ju ekvationen inte så svår: Fet gubbe + tröstätande + extra godis + stillasittande = "vällevnadssjukdom". Nu är ju inte alla diabetes II -patienter som jag är. Men jag har själv orsakat diagnosen och vet om det - Så nu finns alternativen: - 1, Fortsätt på fel väg eller 2, Skärp dig för f-n, gubbe!
Apropå mat och att äta för mycket... --> Helenas bästa vän P3a och Håkan var ju här på besök i somras. Då "råkade" de gömma ett bidrag till mat under bordsduken. Så innan jag tar matvanorna till en mer hälsosam nivå råkade vi hamna på Sunrice i Nässjö. En lunchrestaurang med vällagad "snäll" asiatmat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar